När du kliver ut en kall vinterdag och känner kölden mot huden sätts flera delar av ditt nervsystem i rörelse samtidigt. Här förklarar vi hur de tre huvuddelarna – det somatiska, autonoma och centrala nervsystemet – samverkar för att hjälpa kroppen uppfatta och hantera kylan.
Det somatiska nervsystemet ansvarar för viljemässiga rörelser och känsel. När du uppfattar att det är en kall dag skickar det somatiska nervsystemet signaler från hudens köldreceptorer till hjärnan, som tolkar informationen som kyla. Det är alltså detta system som gör att du medvetet kan känna temperaturen runt omkring dig.
Det autonoma nervsystemet styr kroppens omedvetna funktioner, såsom hjärtfrekvens, andning och matsmältning. När du känner att det är en kall dag aktiveras dess sympatiska del, vilket gör att kroppen frisätter stresshormoner som adrenalin och kortisol. Dessa hormoner ökar hjärtfrekvensen, andningen och blodtrycket, samtidigt som blodflödet styrs om från huden till kroppens inre organ. Syftet är att bevara värmen kring de vitala organen och minimera värmeförlusten genom huden.
Det centrala nervsystemet består av hjärnan och ryggmärgen och fungerar som kroppens kontrollcenter. Hjärnan bearbetar information från både det somatiska och det autonoma nervsystemet och genererar lämpliga svar. När du uppfattar att det är en kall dag skickar hjärnan signaler till musklerna som utlöser frysningar – snabba, ofrivilliga muskelkontraktioner som producerar värme. Samtidigt regleras aktiviteten i svettkörtlarna för att minska värmeförlusten ytterligare.
Kort sagt är det ett samspel mellan alla tre delar av nervsystemet som gör att du inte bara känner att det är kallt, utan också får kroppen att anpassa sig – genom ökad känselupplevelse, hormonutsöndring, omfördelning av blodflöde och värmeproducerande frysningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online