Mineralsalterna i skelettet lagras i kristaller av hydroxylapatit, som utgör den oorganiska delen av benmatrisen. Hydroxylapatit är ett kalciumfosfatsalt med den kemiska formeln Ca₁₀(PO₄)₆(OH)₂ och utgör den huvudsakliga mineralkomponenten i benvävnad.
Kalcium- och fosfatjoner är de viktigaste byggstenarna i hydroxylapatitkristallerna, men även andra joner – såsom magnesium, natrium, kalium och karbonat – är inbyggda i kristallstrukturen. Eftersom dessa joner delvis kan ersätta varandra fungerar benet som en dynamisk reserv för flera viktiga mineraler i kroppens ämnesomsättning.
Hydroxylapatitkristallerna är ordnade i ett regelbundet, upprepat mönster som ofta beskrivs som benets gitterstruktur. Kristallerna lägger sig längs kollagenfibrerna i benmatrisen och bildar tillsammans ett kompositmaterial som förenar styrka med viss elasticitet. Just denna gitterstruktur ger benet dess karakteristiska hårdhet och tryckstyrka.
Utöver sin mekaniska funktion har lagringen av mineralsalter också en fysiologisk betydelse. Cirka 99 % av kroppens kalcium samt en stor del av dess fosfat finns lagrat i skelettet. Genom kontinuerlig ombyggnad, där osteoklaster bryter ner benvävnad och osteoblaster bildar ny, kan dessa mineraler frigöras eller lagras in efter kroppens behov. På så sätt bidrar benen inte bara till stöd och skydd, utan också till upprätthållandet av mineralbalansen i blodet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online