Histamin är ett naturligt förekommande ämne som lagras framför allt i mastceller och basofila granulocyter i kroppens vävnader. Det frisätts vid allergiska reaktioner, inflammationer och vävnadsskador, men har också viktiga funktioner i mage–tarmkanalen och som signalsubstans i nervsystemet. När histamin frisätts utlöser det flera olika fysiologiska effekter som tillsammans ger de klassiska symtomen vi förknippar med allergi och inflammation.
Histamin får blodkärlen att vidgas, vilket ökar blodflödet till det drabbade området. Detta leder ofta till synliga tecken som rodnad, värme och lokal svullnad.
Histamin gör att kapillärerna blir mer genomsläppliga, så att vätska och proteiner läcker ut från blodkärlen till den omgivande vävnaden. Resultatet blir ödem, alltså svullnad, vilket är vanligt exempelvis vid nässelutslag och insektsbett.
Histamin kan stimulera den glatta muskulaturen att dra ihop sig. I luftvägarna kan detta ge bronkospasm, det vill säga en förträngning av luftrören som yttrar sig som andningssvårigheter eller pipande andning. I mag–tarmkanalen kan motsvarande sammandragningar orsaka kramper och buksmärtor.
Histamin stimulerar frisättningen av klådaframkallande ämnen, så kallade pruritogena faktorer. Detta är en av anledningarna till att antihistaminer ofta används för att lindra klåda vid allergiska besvär.
Histamin kan även bidra till smärta genom att stimulera frisättningen av smärtmediatorer, ämnen som aktiverar kroppens smärtreceptorer och gör nervändarna känsligare.
Kort sagt fungerar histamin som en central aktör i kroppens försvars- och inflammationsreaktioner. Genom att vidga blodkärl, öka kärlgenomsläpplighet, påverka glatt muskulatur samt framkalla klåda och smärta bidrar ämnet till både skyddande reaktioner och obehagliga symtom. Därför är histamin ett viktigt mål för behandling, bland annat med antihistaminer, vid allergier och andra histaminrelaterade tillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online