Kapillärerna är de minsta blodkärlen i människokroppen och bildar ett finmaskigt nätverk som förbinder arterioler (små artärer) med venoler (små vener). Trots sin ringa storlek – ofta bara 5–10 mikrometer i diameter – spelar de en avgörande roll i utbytet av syre, näring och avfallsämnen mellan blodet och kroppens vävnader.
Kapillärernas väggar består av ett enda lager tunna endotelceller. Detta gör dem så tunna och porösa att små molekyler, som syre, koldioxid, vatten och glukos, lätt kan passera genom diffusion. Endotelcellerna bär också receptorer för hormoner och andra signalämnen, vilket gör att kärlen aktivt kan reglera hur mycket som transporteras över kärlväggen.
I kapillärens ena ände sker en filtration där vätska pressas ut från blodet till den omgivande vävnaden. Processen kallas ultrafiltration och drivs av den hydrostatiska tryckgradienten: trycket är högre inne i blodkärlen än i vävnaden, vilket tvingar ut vätska och lösta ämnen genom kärlväggen.
Längre ut längs kapillären går processen åt motsatt håll. Vätska dras då tillbaka från vävnaden in i blodet genom reabsorption. Detta styrs av den osmotiska tryckgradienten, eftersom koncentrationen av proteiner är högre i blodet än i vävnadsvätskan. Resultatet blir att vätskan sugs åter in i kapillärerna.
Tillsammans ser filtrationen och reabsorptionen till att kroppens vätskebalans mellan blod och vävnader hålls i jämvikt. Samtidigt möjliggör kapillärerna ett kontinuerligt utbyte av näringsämnen och avfallsprodukter – en funktion som är helt nödvändig för att alla celler ska kunna fungera optimalt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online