RSI-rutiner: Så fungerar snabbsekvensinduktion inom vården

RSI är en medicinsk term för en akut anestesiologisk procedur som fullständigt benämns rapid sequence induction (snabbsekvensinduktion). Syftet med proceduren är att hjälpa patienter med nedsatt andningsförmåga. RSI-procedurer ska endast utföras av personal med korrekt utbildning och används i många fall först när medicinering inte har lyckats förbättra patientens andning.

Användning

En RSI-procedur används ofta för att hjälpa patienter som drabbats av huvudtrauma och lider av andningssvikt, enligt South Carolina DHEC. När läkemedel inte har lyckats öka patientens andningsförmåga kan RSI användas för att hjälpa patienter med allvarliga brännskador eller inhalationsskador. Andra tillstånd där RSI kan bli aktuellt är andningsproblem som KOL och astma.

När proceduren används för att hjälpa en patient att andas kräver RSI-processen sedering och placering av patienten i ett tillstånd av muskelförlamning. Detta för att kunna genomföra en endotrakeal intubation, där en andningstubbe förs in direkt i patientens luftvägar.

Läkemedel

Läkemedel krävs för att sedera patienten och framkalla medvetslöshet. Ett vanligt sedationsläkemedel vid RSI-procedurer är etomidat, ett hypnotiskt medel som verkar i 5–8 minuter och möjliggör undertryckande av patientens svalgreflex.

Ett förlamande läkemedel krävs dessutom i kombination med det sedativa medlet sukcinylkolin, som vanligtvis administreras för att åstadkomma en kortvarig förlamning i 5–10 minuter.

Placering

Placeringen av intubationstubben måste kontrolleras och övervakas noggrant för att säkerställa att den sitter korrekt. För att bekräfta att RSI-proceduren har lyckats lyssnar läkaren på ljuden från lungorna samt kontrollerar frånvaron av ljud från epigastriet (överbuken). Om RSI-proceduren inte lyckas används alternativa luftvägsanordningar.

Övervakning

Under hela RSI-proceduren övervakas patientens vitala tecken, inklusive koldioxidnivån (CO₂) i endotrakealtuben, som bör hållas kring 38–42 mmHg. Vid behov av en förlängd period av muskelförlamning används ofta läkemedlet vekuronium.