När en person utsätts för en allvarlig elchock uppstår i själva verket tre olika brännskador: på huden där strömmen trängde in, på huden där den lämnade kroppen samt i de inre vävnader som strömmen passerade genom. Även om första hjälpen kan hjälpa till att förebygga cirkulationsschock och främja läkningsprocessen kräver elektriska brännskador alltid professionell vård för att kunna behandla eventuella livshotande organskador.
Även om det alltid är bäst att ligga på den säkra sidan kräver inte varje elektrisk brännskada en ambulansresa. Det beror främst på vilka symptom som syns. Om offret är medvetslöst eller mitt i ett krampanfall ska du genast ringa 112. Ring även 112 om offret är vid medvetande men klagar över domningar, stickningar, muskelvärk eller ofrivilliga muskelryckningar.
Efter att du ringt 112 ska du inte röra offret förrän du har bedömt situationen. Se till att personen inte längre har kontakt med strömkällan och stäng i möjligaste mån av elförsörjningen. Kontrollera därefter andning och puls. Saknas dessa ska någon utföra hjärt-lungräddning (HLR) tills ambulanspersonalen anländer.
Andas offret ska du lägga hen på rygg, höja benen och täcka överkroppen med en filt för att förebygga cirkulationsschock. Behandla inte brännan just nu – undvik helt enkelt att flytta offret tills ambulansen kommer fram.
Visar offret inget av de ovan nämnda livshotande symptomen bör hen ändå föras till sjukhus samma dag, så att en läkare kan undersöka omfattningen av de inre skadorna. Offret behöver göra en rad blodprover och eventuellt en MR-undersökning, så välj antingen en akutmottagning eller en läkarmottagning som är direkt knuten till ett sjukhus.
En av de farligaste komplikationerna efter en elchock är att skelettet överhettas. Precis som värmeplattorna i en ugn absorberar benen en del av den elektricitet som passerar genom dem och omvandlar den till värme. Beroende på spänningsnivån och chockens längd kan benet ta upp tillräckligt med energi för att börja förånga vätskan i den omgivande vävnaden. Ett blodprov visar då förhöjda nivåer av ämnen som är kopplade till denna termiska vävnadsskada.
Innan du beger dig till sjukhuset ska du hålla brännan under kallt, rent vatten i ungefär tre minuter. Torka därefter ytan försiktigt med en ren handduk och täck brännan med ett sterilt förband.
De flesta lågspänningsbrännskador som läkare behandlar drabbar mun och händer hos barn under fem års ålder. En brännskada på handen rengörs och täcks med poloxamer 188, ett ämne som täter och reparerar cellmembran som skadats av elchocken och som ökar chanserna för att vävnaden ska överleva. Gelen, som även innehåller tre olika antibiotika, appliceras två gånger dagligen. Samtidigt hjälper en skena till att immobilisera handen så att den unga patienten inte stör förbandet.
På grund av den omfattande skadan finns det egentligen ingen standardiserad långtidsbehandling för elektriska brännskador i munhålan. När ett barn suger på en blottlagd ledning eller ett uttag passerar strömmen lätt genom det elektrolytrika salivet, där den kan alstra temperaturer på upp till cirka 1 370 grader Celsius. Flyter strömmen genom saliv på ansiktet kan brännan variera från partiell hudskada (blåsbildande andragradarsbränna) till totalförstörelse av betydande delar av läpparna. Tränger strömmen in i munhålan kan benens höga elektriska motstånd få tänder och annat skelettvävnad att värmas upp och förstöra den omgivande mjukvävnaden.
Läkare är oense om hur missbildningar orsakade av elektriska munbrännskador bäst behandlas, men den primära vården består vanligtvis av att skölja brännan med flytande poloxamer 188, följt av att en petroleumbaserad antibiotikasalva appliceras fyra gånger per dag. Eftersom patienten är så ung får hen sannolikt skenor på båda armarna för att hindras från att röra vid brännområdet.
Oavsett om de orsakas av ett åsknedslag eller en olycka med kraftledningar skapar högspänningsbrännskador en kaskad av livshotande tillstånd genom att omvandla offrets skelett till vad som i praktiken blir industriella värmeelement.
Brännskador från högspänningschocker har ofta en typisk svart förkolning, orsakad av förångad metall som elektrolytiskt avsätts på hudens yta. Detta lager avlägsnas varsamt med en stråle av saltlösning.
Så snart läkarna kan se brännan tydligt måste de avgöra om vävnaden alls kan återhämta sig. Om så är fallet rengörs brännan med poloxamer 188 och täcks med antibiotikasalva.
Verkar brännan vara helhudsdjup – det vill säga att den trängt igenom eller förstört alla tre hudlager – beställs en MR-undersökning för att bedöma omfattningen av den omgivande kärlskadan. Vid lokala skador görs oftast en hudtransplantation. Omfattar den kärlskadan större delen av en extremitet beslutar läkarna sig för amputation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online