Huden är kroppens största organ och består av två huvudlager: dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden). Epidermis är det yttersta lagret som skyddar kroppen, medan deris innehåller svettkörtlar, hårsäckar, bindväv och kollagen samt ger strukturellt stöd åt den underliggande vävnaden.
När hud transplanteras för att täcka ett skadat område kallas ingreppet hudtransplantation. En sådan operation kan rekommenderas vid brännskador, stora sår eller venösa bensår som inte läker på egen hand. Hudtransplantation kan också behövas efter hudcanceroperationer samt av kosmetiska skäl vid omfattande hudskador eller hudförlust. Det är viktigt att förstå både läkningsprocessen och riskerna innan du genomgår ingreppet.
Ett helhudstransplantat (full-tjockleks transplantat) behåller egenskaperna hos normal hud, som färg, tjocklek och textur. Denna typ av transplantat omfattar båda hudlagren – både dermis och epidermis. Eftersom såret ofta är stort krävs noggrann skötsel och uppföljning.
Ett delvis hudtransplantat (split-tjockleks transplantat) används för stora områden och tål mindre gynnsamma förhållanden än ett helhudstransplantat. Det består av epidermis och en mindre del av dermis och läker vanligtvis inom några dagar. Nackdelarna är att ett delvis transplantat drar ihop sig mer under läkningen, inte växer med patienten och tenderar att bli slätare och glansigare än den omgivande hudens yta.
Ett misslyckat transplantat uppträder vanligen inom de första 72 timmarna efter operationen. I vissa fall kan transplantatet senare börja lossna, antingen för att det inte har fäst ordentligt mot underliggande vävnad eller för att området har blivit infekterat. Oroa dig dock inte om såret ser svart ut eller har bildat skorpa när det första förbandet tas bort – detta utseende är normalt i ett tidigt skede.
Efter en transplantation startas en läkningsprocess som kallas regenerering. Under denna process kan hårsäckar växa tillbaka och förmågan att svettas gradvis återupptas. En viktig sak att känna till är att hudtransplantationen kan påverka kroppens förmåga att reglera temperaturen, eftersom svettkörtlarna inte alltid regenereras helt. Skadas talgkörtlarna kan huden dessutom bli torr och fjällig, vilket ofta kan lindras med regelbunden användning av hudkräm eller lotion.
I den andra läkningsfasen sammanfogas donator- och mottagarvävnaden genom en process som kallas plasmisk imbibition. Vid detta skede riktas kapillärerna in mot varandra och ett nytt kärlnätverk börjar bildas. Blodflödet återupptas successivt, och nya blodkärl kan börja växa in redan inom 36 timmar efter operationen. Kapillärer och nya blodkärl börjar läka inom ungefär en vecka, medan nervfibrer normalt återhämtar sig inom cirka 2 till 4 veckor efter transplantationen.
Efter en hudtransplantation lämnas förbandet oftast orört i 3 dagar upp till en vecka. Därefter läggs nya förband över det transplanterade området tills huden läkt helt. Läkaren kan också rekommendera att du stöttar transplantatet med bandage eller kompressionsstrumpa i flera månader efter ingreppet.
Det transplanterade området ska skyddas mot trauma, exempelvis utsträckning eller slag, och hållas rent. Den nya huden är dessutom extra känslig för solen under flera veckor efter transplantationen, så solskydd är viktigt. Vanliga risker under läkningsperioden inkluderar blödning, missfärgning av huden, ärrbildning, infektion, kronisk smärta, nedsatt eller ökad känslighet samt att transplantatet inte läker in och därför går förlorat.
Vissa läkemedel kan hämma läkningen efter en hudtransplantation.
Berätta alltid för din läkare vilka läkemedel du använder. Du kan bli ombedd att tillfälligt sluta med blodförtunnande preparat som warfarin (Coumadin), aspirin eller ibuprofen för att främja läkningen. Dessa läkemedel kan nämligen störa både själva operationen och återhämtningen, eftersom de gör att blodet inte koagulerar som det ska.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online