Tillsammans med andra analytiska undersökningar hjälper hjärt-kärlstress tester till att diagnostisera kardiovaskulära avvikelser, uppskatta framtida risker, bedöma funktionsförmågan och mäta resultatet av en pågående behandling. Ett stresstest kan antingen innebära fysisk aktivitet eller, i vissa fall, farmakologisk behandling.
Vid detta test motionerar patienten på ett löpband eller en motionscykel medan läkarna övervakar och registrerar flera fysiologiska funktioner. Hjärtfrekvens, andning, blodtryck och elektrokardiogram (EKG) observeras hela tiden under provet.
Farmakologiska metoder för att framkalla kardiovaskulär stress är mycket effektiva hos individer som på grund av olika funktionsnedsättningar eller medicinska kontraindikationer inte kan genomgå ett ansträngningstest. Dessa kemiska ämnen ökar blodflödet till hjärtat och efterliknar därmed kroppens reaktion vid fysisk ansträngning.
Farmakologiska stresstester använder vanligtvis adenosin, dipyridamol (Persantin) eller, i vissa fall, dobutamin. Samtliga ämnen ökar hjärtfrekvensen, blodtrycket, myokardiets kontraktilitet och det koronara blodflödet.
I vissa situationer kan det vara nödvändigt att kombinera intern bildgivning med någon av de två typerna av stresstester. Regadenoson (Lexiscan) administreras till exempel under radionuklidbaserad myokardperfusionsbildgivning (MPI). Även ekokardiografi, magnetresonanstomografi (MRI) eller datortomografi (CT) kan användas för att bedöma hjärtats funktion under stress.
Alla typer av stresstester medför en risk för biverkningar, men läkare väger alltid noggrant patientens hälsotillstånd när de väljer lämplig metod. Under hela provet övervakas de vitala parametrarna kontinuerligt, och medicinska åtgärder kan omedelbart sättas in om en onormal reaktion skulle uppstå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online