Vad är ett kemiskt stresstest med isotopbildtagning?

Hjärtsjukdom är den vanligaste dödsorsaken för både män och kvinnor i USA, enligt amerikanska smittskyddsinstitutet CDC. För att kunna diagnostisera och behandla hjärtsjukdom förlitar sig läkare på flera olika typer av undersökningar, bland annat kemiska stresstester och isotopbildtagning av hjärtat.

Vad går undersökningen till?

I samband med ett kemiskt stresstest lägger kardiologen in en venflon (droppkanyl) i din arm, och du får ligga stilla medan läkemedlet börjar verka. Under testet injiceras även en radioaktiv isotop i blodet, varefter en ekokardiografi – en ultraljudsundersökning av hjärtat – utförs.

Hur fungerar metoden?

Den intravenösa lösningen innehåller ett läkemedel som höjer din puls på kemisk väg, vilket gör att läkarna kan observera hur hjärtat fungerar under belastning utan att du behöver anstränga dig fysiskt. Testet är särskilt värdefullt för patienter som inte klarar ett vanligt belastnings-EKG på löpband, exempelvis på grund av ledproblem, andningsbesvär eller nedsatt kondition. Isotopbildtagningen gör det dessutom möjligt att skapa detaljerade bilder av hjärtmuskeln och dess blodförsörjning.

Vad används resultaten till?

Resultaten från ett kemiskt stresstest hjälper din läkare att ta reda på orsakerna bakom bröstsmärtor samt att lokalisera eventuella blockeringar eller missbildningar i kranskärlen som kan kopplas till hjärtsjukdom.

Hur lång tid tar undersökningen?

Ett komplett kemiskt stresstest med hjärtbildtagning tar normalt omkring två till fyra timmar att genomföra, inklusive förberedelser och efterföljande kontroller.

Läkemedel som används

De läkemedel som vanligtvis används vid kemiska stresstester är difypyridamol, dobutamin och adenosin, enligt HeartSite.com. Vilket preparat som väljs beror på din hälsostatus och läkarens bedömning.

Risker och säkerhet

Den strålning du utsätts för i samband med ett kemiskt stresstest och hjärtbildtagning är mycket låg och betraktas som riskfri. Injektionen av det pulshöjande läkemedlet kan i ovanliga fall utlösa en hjärtinfarkt hos känsliga patienter, men eftersom undersökningen alltid utförs under överinseende av en kardiolog och annan medicinsk personal anses den generellt sett vara mycket säker.