Sambandet mellan hemoglobin och arteriovenös syreskillnad
Mängden blodtransportör (hemoglobin) och den arteriovenösa syreskillnaden i muskulaturen är omvänt proportionella.
Hemoglobinets roll vid syretransport
- Vid transporten av syre från lungorna till de perifera vävnaderna är hemoglobinets främsta uppgift att optimera syretillförseln utifrån vävnadernas varierande syrebehov.
- Hastigheten på syretillförseln bestäms av flera faktorer och är omvänt relaterad till skillnaden i syretryck (PO2) mellan arteriellt och venöst blod.
- En ökad blodgenomströmning ökar syretillförseln, men inte nödvändigtvis den arteriovenösa skillnaden.
- Omvänt leder en minskad hjärtminutvolym både till sämre syretillförsel och till en större arteriovenös skillnad i syretryck.
Blodets syreinnehåll styrs av hemoglobinet
Syreinnehållet i en given blodvolym bestäms uteslutande av hemoglobinkoncentrationen och syremättnadsgraden.
- Hemoglobinets syremättnad påverkas av PaO2 (syrepartialtrycket i arteriellt blod), temperaturen samt pH-värdet.
- Under normala förhållanden är hemoglobinet nästan helt mättat när PaO2 överstiger 8 kPa.
- Små förändringar i PaO2 på relativt låga nivåer får dock större betydelse för syreinnehållet än motsvarande förändringar vid högre PaO2-nivåer.
- Blodets kapacitet att transportera syre kan kraftigt försämras vid förändringar i hemoglobinkoncentrationen, exempelvis vid anemi, eller när hemoglobinets struktur är onormal, som vid vissa abnorma hemoglobintyper.
