Enligt amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) drabbas cirka 12 000 barn varje år av hörselnedsättning i USA, vilket motsvarar tre av varje 1 000 nyfödda. Uppskattningsvis har 15 procent av alla barn och tonåringar en permanent eller tillfällig hörselnedsättning i ett eller båda öronen. Att förstå de olika typerna av dövhet hos barn är avgörande för både förebyggande arbete och rätt behandling.
Konduktiv hörselnedsättning, även känd som öroninflammation (medial otit), är den vanligaste typen av hörselnedsättning hos barn. Vid denna typ passerar ljudvågorna inte effektivt från ytterörat via mellanörat till hörselsnäckan, där de normalt bearbetas av hörselnerven. Den vanligaste orsaken är vätskeansamling i mellanörat. När vätska finns närvarande kallas tillståndet för öroninflammation med vätskeeffusion (sekretorisk otit).
Även om konduktiv hörselnedsättning oftast är tillfällig kan den leda till bestående skador på örat och permanent hörselförlust.
Orsakerna kan vara så enkla som en ansamling av öronvax, men oftast beror problemet på vätskeansamling i mellanörat till följd av sjukdom. Vid förkylning, allergi eller halsinfektion kan örontrumpeten – röret som förbinder svalget med mellanörat – svullna, vilket hindrar luft från att komma in i mellanörat. Ett undertryck uppstår och vätska dras in i mellanörat. Denna vätska orsakar inte bara hörselnedsättning utan utgör också en grogrund för bakterier och virus.
Sensorineural hörselnedsättning beror på en defekt i innerörat eller hörselnerven. Tillståndet kallas ofta felaktigt för "nervdövhet". Det beror vanligtvis på en defekt i barnets hörselsnäcka, vilket innebär att hårcellerna i detta hörselorgan inte överför ljudvågorna korrekt. Detta är en permanent hörselnedsättning, och orsakerna kan vara många.
Prenatala orsaker inkluderar genetiska faktorer, moderns sjukdom under graviditeten – exempelvis toxoplasmos, rubella (röda hund), herpes eller cytomegalovirus – samt användning av örontoxiska läkemedel av modern.
Postnatala tillstånd kan också ge upphov till sensorineural hörselnedsättning. Exempel på detta är för tidig födsel som leder till infektion, gulsot, syrebrist, hjärnhinneinflammation, påssjuka, mässling, öronskada eller exponering för höga ljud.
Blandad hörselnedsättning innebär, som namnet antyder, att ett barn har både konduktiv och sensorineural hörselnedsättning samtidigt. Barnet kan exempelvis ha vätska i örat som hindrar ljudvågorna från att nå hörselsnäckan effektivt, samtidigt som det finns en genetisk defekt i själva hörselsnäckan.
När ska man söka vård? Kontakta barnavårdscentralen eller en läkare om du misstänker att ditt barn har nedsatt hörsel. Tidig diagnos och rätt insatser är avgörande för barnets språkutveckling, lärande och sociala utveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online