Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) lider omkring 162 miljoner människor världen över av typ 2-diabetes – en sjukdom där kroppens celler blir resistenta mot insulin, vilket leder till förhöjda blodsockernivåer. Om sjukdomen inte behandlas kan den orsaka en rad komplikationer, bland annat skador på hjärtat, synproblem och cirkulationsrubbningar. Som tur är finns flera behandlingsalternativ som hjälper till att sänka blodsockret, däribland en grupp receptbelagda läkemedel som kallas sulfonureer. Ett vanligt förskrivet preparat inom denna grupp i länder som Storbritannien och Nya Zeeland är glibenklamid. Trots sin effektivitet passar inte läkemedlet alla patienter, eftersom det medför risker för biverkningar och komplikationer hos vissa.
Den mest förekommande biverkningen av glibenklamid är lågt blodsocker, så kallad hypoglykemi. Därför rekommenderar läkaren ofta att du kontrollerar ditt blodsocker regelbundet med en blodsockermätare. För att undvika allvarliga komplikationer, som medvetslöshet, är det viktigt att känna igen symtomen på hypoglykemi: dåsighet, förvirring, svårigheter att utföra rutinmässiga sysslor samt synförändringar som dubbelseende eller suddig syn. Din läkare ger dig råd om hur du bäst hanterar och förebygger episoder av lågt blodsocker under behandlingen.
Glibenklamid kan även orsaka ett antal andra besvär som oftast inte är farliga. Viktuppgång är en av de vanligaste effekterna och kan motverkas genom kost och motion. Mag- och tarmbesvär som förstoppning, diarré, illamående, kräkningar, buksmärta och nedsatt aptit förekommer också. Vissa patienter upplever suddig syn när behandlingen påbörjas, men detta brukar gå över när kroppen vant sig vid läkemedlet. Andra rapporterar neurologiska besvär som yrsel, huvudvärk, dåsighet och förändrat smaksinne. Det är dessutom möjligt att utveckla allergiska hudutslag eller ökad känslighet för solen under behandlingstiden.
Vissa läkemedel kan ge oönskade effekter i kombination med glibenklamid. Preparat som ACE-hämmare, MAO-hämmare (antidepressiva), antibiotika som ciprofloxacin, regelbunden användning av acetylsalicylsyra samt svampmedel som flukonazol ökar risken för hypoglykemi under behandlingen. Andra läkemedel, exempelvis kortikosteroider, litium, antipsykotika och diuretika (vätskedrivande medel), kan i stället höja blodsockernivåerna. Detta gör ofta att dosen glibenklamid behöver ökas, vilket i sin tur ökar risken för biverkningar. I kombination med blodförtunnande läkemedel som warfarin ökar glibenklamid dessutom risken för okontrollerbar blödning vid operation eller efter skada.
Utöver lindrigare biverkningar och interaktionsrisker kan glibenklamid i sällsynta fall orsaka allvarliga medicinska komplikationer. Hos vissa patienter stör läkemedlet leverns normala funktion, vilket kan leda till gulsot (ikterus) – en gulaktig missfärgning av huden – eller leverinflammation (hepatit). Läkemedlet kan också i ovanliga fall påverka blodets sammansättning och orsaka anemi (blodbrist) eller trombocytopeni (brist på blodplättar). Anemi ger trötthet och andnöd, medan trombocytopeni leder till lättutlösta eller svårstopade blödningar. Vissa patienter drabbas även av polyuri, det vill säga en ökad urinproduktion, under behandlingen.
Glibenklamid kan orsaka låg födelsevikt hos barnet och används därför normalt inte under graviditet. Läkemedlet är heller inget alternativ för ammande mödrar eller personer över 65 år. Har du tidigare haft lever- eller njursjukdom, blodsjukdomar eller sjukdomar i binjurarna kommer din läkare troligen inte att förskriva glibenklamid på grund av de möjliga biverkningarna. Alkoholkonsumtion under behandlingen ökar risken för hypoglykemi och bör undvikas. Diskutera alltid din fullständiga medicinlista och dina hälsotillstånd med din läkare innan behandlingen påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online