Sedan introduktionen vid American Diabetes Associations kongress 1983 har insulinpumpen utvecklats till en populär teknisk apparat som befriar personer med diabetes från flera dagliga injektioner. Dagens pumpar, som numera är ungefär lika stora som en gammal personsökare, modifieras och förbättras ständigt. Här går vi igenom hur tekniken fungerar och vart den är på väg.
En insulinpump består av själva pumpenheten och en reservoar där insulinförrådet förvaras. Nyare poddbaserade pumpar innehåller även de insulinet, men är konstruerade för att vara engångsbruk. Grundidén bakom poddformatet är att helt eliminera de slangar som äldre modeller använder för att föra insulinet in i kroppen.
I båda fallen levereras insulinet via tunna, flexibla kannylor som placeras under huden, men podddesignen gör att slangarna kan tas bort helt.
Funktioner som är gemensamma för de flesta pumpar inkluderar liknande prisläge, fyra års garanti, kundsupport och utbildning i användningen. Säkerhetskontroller, belysta skärmar, utbytbara batterier och möjligheten att anpassa inställningar efter egna behov finns hos nästan alla tillverkare.
Basalinsulinet – alltså den dygnsdosa som håller blodsockret stabilt dygnet runt – kan programmeras med flera olika profiler för föränderliga situationer som träning eller sjukdom. Bolusinsulinet, som tas för att täcka kolhydraterna i måltider eller för att korrigera högt blodsocker, kan också ställas in utifrån dina egna beräknade behov.
Önskan att bli av med slangen som binder insulinpumpen till infusionsplatsen har lett fram till de nya poddpumparna. Poddarna innehåller insulinpatroner men fästs direkt på huden för att leverera insulinet. Alla funktioner styrs via en separat fjärrkontroll som kommunicerar trådlöst med pumpen.
Enligt WebMD:s Diabetes Health Center kommer poddarna med tiden att bli allt mindre – kanske till och med lika tunna som ett plåster.
Kontinuerlig blodsockermätning är en funktion som idag integreras i allt fler pumpar. Systemet består av en subkutan sensor, som sitter på en separat plats från infusionsplatsen, samt en sändare. Tillsammans gör de det möjligt för patienten att se sitt blodsockervärde i realtid, dygnet runt – något som ger betydligt bättre kontroll än traditionella stickprov.
Juvenile Diabetes Research Foundations Artificial Pancreas Project beskriver det ultimata målet för insulinpumpstekniken: ett system som automatiskt hanterar blodsockerkontrollen för personer med diabetes. Pumpen och CGM-sensorn ska samverka så att insulinmängden automatiskt kan ökas eller minskas efter behov.
Patienten kommer fortfarande att behöva ange insulin för exempelvis dosering före måltider, men flera funktioner blir delvis automatiserade. Så kallade hybrida slutna system, där pumpen delvis styr sig själv utifrån sensordata, finns redan idag på marknaden – ett viktigt steg mot en fullt automatisk lösning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online