Ja – glukos transporteras upplöst i plasman. Glukos är en liten, vattenlöslig molekyl som lätt löser sig i blodvätskan och därmed kan cirkulera fritt med blodströmmen ut till kroppens alla celler.
Ett vanligt missförstånd är att glukos skulle binds till hemoglobinet i de röda blodkropparna. Det stämmer inte: hemoglobins huvuduppgift är att transportera syre (och delvis koldioxid), och proteinet har ingen hög bindningsaffinitet för glukos.
Glukos kan visserligen långsamt fästa vid hemoglobin genom en icke-enzymatisk process som kallas glykering. Det är detta som mäts i HbA1c-värdet inom diabetesvården, men mängden är liten och används endast som ett mått på genomsnittligt blodsocker över tid – inte för själva transporten.
Att glukos inte går förlorad beror på njurarna, inte på hemoglobin. När blodet filtreras i njurarna tas glukos normalt effektivt tillbaka upp via specialiserade transportproteiner (SGLT) i tubuli. Först när blodsockret är mycket högt, exempelvis vid obehandlad diabetes, överskrider mängden återupptagningskapaciteten och glukos börjar synas i urinen – ett tillstånd som kallas glukosuri.
Från plasman förs glukos in i cellerna med hjälp av transportproteiner i cellmembranen, så kallade GLUT-transportörer. Hormonet insulin stimulerar detta upptag i bland annat muskel- och fettceller, vilket håller blodsockernivån inom ett smalt och stabilt intervall.
Kort sammanfattat: glukos färdas fritt upplöst i plasman, medan hemoglobinets uppgift är att frakta syre – inte socker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online