Det är inte ovanligt att levern lagrar en viss mängd fett. Det blir dock ett problem när fetthalten överstiger tio procent av leverns totala vikt. Ett högt triglyceridvärde, det vill säga en hög halt av fettsyror i blodet, kan leda till fettansamlingar i levern. Fetma och en okontrollerad kost är andra vanliga orsaker, liksom frekvent användning av alkohol eller droger. Även personer som använder kortikosteroider på recept kan utveckla fettlever.
Tillståndet i sig är inte farligt, men det kan vara föregångaren till något mycket allvarligare. Fettansamlingar i levern kan leda till en inflammerad lever, och en inflammation leder ofta till ärrbildning och förtvängning av organet – så kallad skrumplever eller cirros. Även om cirros ofta kopplas samman med alkoholmissbruk kan den uppstå till följd av vilken leverinflammation som helst, och den kan i slutändan vara dödlig.
Kronisk fettlever ger sällan några tydliga och uppenbara symtom. Tillståndet upptäcks oftast genom specifika diagnostiska tester. Det kan dock förekomma ökad trötthet, smärta i övre högra delen av buken samt oförklarlig viktminskning.
När läkare screenar en patient för kolesterol- eller triglyceridnivåer kan de också upptäcka förhöjda leverenzymer. När blod tas för kolesteroltest väljer läkaren ibland att göra en fullständig lipidpanel. En av analyserna i en lipidpanel är leverfunktionstestet (LFT). Testet mäter enzymaktiviteten genom nivåerna av aminosyror i blodet, närmare bestämt aminotransferaserna ALT och AST. Höga värden av ALT och AST visar på leverns försök att reparera sig själv.
När leverfunktionstestet visar höga nivåer av dessa ämnen kan läkaren välja att utföra ett ultraljud av levern. Undersökningen kan upptäcka ökade fettansamlingar i levern och hjälpa läkaren att uppskatta leverns ungefärliga vikt. Ultraljudet kan dock inte upptäcka inflammation eller ärrbildning.
Eftersom ultraljud inte kan avgöra omfattningen av leverskadan kan läkaren beställa en biopsi. Patienten får lokalbedövning, varefter en tunn nål förs in i levern för att ta ut ett litet vävnadsprov. Laboratoriepersonalen analyserar sedan provet för att fastställa hur omfattande leverskadan är.
Behandlingen av fettlever består vanligtvis av livsstilsförändringar. Tillståndet uppstår ofta parallellt med fetma, därför rekommenderar vårdpersonal normalt viktminskning, regelbunden motion och en hälsosam kost. Enzymnivåerna och fettansamlingarna minskar successivt under loppet av sex månader.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online