Leptin är en adipokin som utsöndras av fettvävnad proportionellt mot fettmassa. Det signalerar energitillfredsställelse till hypotalamus.
Fysiologi
- Leptin korsar blod-hjärnbarriär → binder LepR-receptorer på POMC (anorexigena) och NPY/AgRP (orexigena) neuroner i arcuata kernen.
- ↑ POMC → α-MSH → MC4R-aktivering → minskad aptit, ökad energiförbrukning.
- ↓ NPY/AgRP → disinhibitering av mättnadsvägar.
Leptinresistens vid fetma
- Höga leptinvärden men försvagad signalering (SOCS3, PTP1B hämmar JAK-STAT; ER-stress, inflammation).
- Hjärnan "ser" svält trots överflöd fett → hyperfagi, minskad energiförbrukning.
- Genetisk leptinbrist (sällsynt) → svår tidig fetma; vändbar med leptinersättning.
Terapeutiska implikationer
- Exogent leptin är ineffektivt vid vanlig fetma (resistens).
- Sensitisatorer (celastrol, withaferin A) är experimentella.
- Viktnedgång sänker leptin → ökar hunger (försvar av fettmassa) – förklarar återfall.
- Bariatrisk kirurgi förbättrar leptin-känslighet.
Leptin är ett svält-signal, inte ett mättnadssignal i fetmatilstånd. Att förstå resistens är nyckeln till fetma-terapeutik.
