Övervikt (BMI 25–29,9) och fetma (BMI ≥30) försämrar fertiliteten hos båda könen genom flera vägar.
Hos kvinnor
- Hormonell störning: Fettväv aromatiserar androgen till östrogen, stör HPO-axeln → anovulation, oregelbundna cykler.
- PCOS-synergi: Fetma förvärrar insulinresistens och hyperandrogenism vid PCOS.
- Minskat äggkvalitet: Förändrad follikelsvätskesammansättning, mitokondriell dysfunktion.
- Endometrial mottaglighet: Nedsatt implantation.
- Graviditetskomplikationer: Högre missfall, gestationsdiabetes, preeklampsi, och dodsfödslar.
Hos män
- Hormonella förändringar: Ökad östrogen, minskad testosteron, minskad SHBG.
- Spermieparametrar: Lägre antal, rörlighet, morfologi; ökad DNA-fragmentering.
- Erektionsstörning: Vaskulära och hormonella bidrag.
Återvändbarhet
Viktnedgång på 5–10% återställer ovulation, förbättrar spermiekvalitet och ökar naturliga och ART-graviditetsrater. Livsstilsintervention (kost, motion, beteendestöd) är förstahandsval. Bariatrisk kirurgi kan övervägas vid svår fetma (BMI ≥40 eller ≥35 med komorbiditet).
Förekonceptionell rådgivning med reproduktiv endokrinolog eller fertilitetsmedveten primärvårdare optimerar utfall.
