Utvecklingsstörningar omfattar ett brett spektrum av tillstånd som kan påverka en individ från födseln fram till tidig vuxenålder. Tillstånd som intellektuell funktionsnedsättning, Downs syndrom, autism, cerebral pares och andra kognitiva funktionsnedsättningar räknas alla till kategorin utvecklingsstörning. Personer med dessa funktionsnedsättningar kan ha svårigheter med motorik, tankemönster, hörsel, syn eller tal. Kampen med begränsade förmågor kan leda till beteendeproblem när kommunikationen eller de normala aktiviteterna i vardagen störs.
Personer med utvecklingsstörning visar ofta frustration genom aggressivt beteende. Det kan handla om att slå, sparka eller slå till mot andra personer eller föremål, verbala utbrott eller förstörelse av egendom. Aggressivt beteende föregås ofta av svårigheter att kommunicera med andra, smärta, frustration, förvirring, hormonella förändringar eller förändringar i dagliga rutiner. De som hjälper individen bör arbeta förebyggande för att minimera de faktorer som väcker aggressiva känslor. Vårdgivare, vänner och familj kan initiera terapier, tydliga scheman, fasta rutiner och lugnande tekniker för att hjälpa personen som har det svårt.
Självskadebeteende innebär att man skadar sig själv för att lindra smärta eller frustration. Vissa former av självskada kan också bero på tristess eller uppmärksamhetssökande. Vanliga exempel är att skära eller repa kroppen, peta på sår och sårskorpor samt att nypa eller slå sig själv. Personer som skär sig har ofta gemensamma drag som magiskt tänkande eller bristande stöd från omgivningen. De tror att att skada kroppen kommer att frigöra negativa känslor. Dessa individer känner sig ofta ensamma eller oförmögna att kommunicera med andra, och de vänder sig till självskadan som en pålitlig "vän".
Ätstörningar och matrelaterade problem går ofta hand i hand med utvecklingsstörning. Vanliga ätstörningar som anorexi, bulimi eller tvångsmässig ätning hänger ofta samman med frustration och ilska över att inte ha kontroll över andra kroppsfunktioner. Kontrollen över sitt eget ätande ersätter då känslan av misslyckande i andra vardagliga aktiviteter. Ett av de vanligaste ätbeteendena hos personer med utvecklingsstörning är pica. Individer som känner ett ständigt tvång att äta både ätbara och oätbara föremål får diagnosen pica. Vanliga oätbara föremål som konsumeras är jord, avföring, stenar, papper, hår eller cigarettfimpar. Pica kan leda till allvarliga skador om föremålen orsakar kvävning eller matsmältningsproblem.
Personer med utvecklingsstörningar som Downs syndrom lever idag längre än tidigare generationer. Enligt Jeffrey H. Minde, C.S.W., och Andrea R. Friedman, M.Ed., författare till "The Graying of Disabled America", levde personer med Downs syndrom på 1920-talet i genomsnitt endast till nio års ålder, medan de på 1990-talet ofta blev äldre än 65 år. Ökande ålder i kombination med utvecklingsstörning medför ofta depression. En individ som redan har begränsningar i sin funktionsförmåga upplever ytterligare försämring med åldern. Förlusten av förmågor kan leda till depression och i vissa fall isolering. Förebyggande åtgärder, som utbildning och samtalsterapi, kan hjälpa personer med utvecklingsstörning att möta ålderdomen på ett bättre sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online