Personer med utvecklingsstörning visar ofta frustration genom aggressivt beteende . Aggressiva beteenden inkluderar slå , sparka , stansning på andra eller föremål, verbala utbrott eller förstörelse av egendom . Aggressivt beteende föregås ofta av problem med att kommunicera med andra , smärta, frustration , förvirring , förändringar hormon eller förändringar i rutin . De som hjälper den enskilde bör överväga förebyggande åtgärder för att minimera de faktorer som orsakar aggressiva känslor . Vårdgivare, vänner eller familj kan initiera terapier , scheman , rutiner eller lugnande tekniker för att hjälpa den kämpande personen .
Självskadande beteende
självskadande beteende består i att såra sig själv för att lindra smärta eller frustration. Vissa självskadande beteende kan bero på tristess eller uppmärksamhetssökande . Vanliga former av självskade innefattar skärning eller repa kroppen , plocka på sår eller sårskorpor , och nypa eller slå i kroppen . Folk som skär sig delar ofta likheter av magiskt tänkande eller avsaknaden av en stödgrupp . De tror att skära eller skada kroppen kommer att släppa negativa känslor . Dessa personer känner sig ofta ensam eller inte kan kommunicera med andra , och de vänder sig till självskade som en " vän " som är pålitlig .
Ätauppföranden
Ätstörningar och problem går ofta hand i hand med utvecklingsstörning . Vanliga ätstörningar som anorexi , bulimi eller hetsätning binder ofta till frustration och ilska över att inte ha kontroll över andra kroppsfunktioner . Kontroll över sitt ätande ersätter de känslor av misslyckande vid andra andra normala aktiviteter . En av de vanligaste ätauppföranden av utvecklingsstörda är pica . Individer som känner sig konstant uppmanar att äta både ätliga och nonedible objekt diagnostiseras med pica . Vanliga nonedible föremål konsumeras med en diagnos av pica omfattar smuts , avföring , stenar , papper , hår eller cigarettfimpar . Pica kan leda till allvarliga skador om objekt orsaka kvävning eller matsmältningsproblem .
Depression och avskildhet
Personer med utvecklingsstörning som Downs syndrom lever längre i dag än tidigare . Enligt Jeffrey H. Minde , CSW , och Andrea R. Friedman , PeM , författare till " Den grånande av funktionshindrade Amerika , " människor som hade Downs syndrom på 1920-talet levde i genomsnitt endast till en ålder av 9 år , medan på 1990-talet de ofta levt längre än 65 år . En ökning i ålder med utvecklingsstörning bär ofta med sig depression . En individ som har begränsningar normala funktionen upplevelser ytterligare minskning av förmågor med åldern . En förlust av funktion leder till depression och ibland avskildhet . Förebyggande åtgärder kan hjälpa utvecklingsstörda genom ålderdom genom att förbereda dem genom utbildning och rådgivning . Addera
Upphovsrätt © Hälsa och Sjukdom