Under 1980-talet infördes federala och delstatliga lagar i USA med löftet om att "avinstitutionalisera" personer med funktionsnedsättningar, även tonåringar. Behandling och stöd baserat i samhället blev målbilden för denna lagstiftning.
För att ge ungdomar som flyttade från institutioner till samhällsmiljöer en bra grund upprättades gruppboenden för funktionshindrade tonåringar i städer och orter över hela USA. Sedan dess har dessa boenden blivit en viktig del av vården och omsorgen om unga med olika typer av funktionsnedsättningar.
Det finns flera olika former av gruppboenden för funktionshindrade tonåringar. De tre vanligaste typerna av dessa samhällsbaserade bostadsprogram är boenden för ungdomar med fysiska funktionsnedsättningar, boenden för tonåringar med psykisk ohälsa samt anläggningar för ungdomar som bedöms ha en intellektuell funktionsnedsättning.
I vissa samhällen finns även mer heltäckande gruppboenden som passar ungdomar med kombinerade funktionsnedsättningar, både psykiska och fysiska.
Syftet med gruppboenden för funktionshindrade tonåringar är att ge unga människor en stödjande och säker livsmiljö i samhället. Grundidén är att ungdomar med funktionsnedsättningar kan leva ett mer fullständigt och tillfredsställande liv när de får chansen att bo kvar i samhället, i en grupphemsmiljö.
Historiskt sett var kontakten med det omgivande samhället extremt begränsad för tonåringar som placerades på institutioner – om den alls fanns. Gruppboenden ger däremot ungdomarna en lättillgänglig ingång till världen utanför och till ett mer meningsfullt och stimulerande liv.
Studier, bland annat de som citeras i "Safety In Numbers: Teens Write About Group Homes That Work" från organisationen Youth Communication, visar att gruppboenden påverkar funktionshindrade tonåringars liv positivt på flera sätt.
Tonåringar på gruppboenden har tillgång till ett bredare utbud av samhällsbaserade resurser – inklusive behandling och sociala insatser som inte är lika tillgängliga på en institution. Ungdomar som bor på gruppboenden tenderar dessutom att ha tätare kontakt med sina familjer än de som bor på institutioner. Slutligen får tonåringar i dessa samhällsbaserade boendeformer bättre förutsättningar att utveckla sin egen självständighet i vardagen.
Storleken på gruppboenden för funktionshindrade tonåringar varierar över hela USA. Självklart avgör lokalernas storlek hur många ungdomar som kan bo i hemmet. Dessutom har delstater och kommuner lagar som reglerar det högsta antalet boende på ett gruppboende.
Vanligtvis rör sig antalet boende mellan fyra och tolv ungdomar per gruppboende.
Den tid som en funktionshindrad ungdom kan bo på ett gruppboende är normalt obegränsad. Dessa boenden är i de flesta fall inte övergångslösningar. De är utformade för att erbjuda en långsiktig och stabil livsmiljö för ungdomar med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, eller med intellektuell funktionsnedsättning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online