Enligt amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) lever cirka 17 procent av alla amerikanska barn med någon form av utvecklingsstörning. Antalet barn som får en diagnos ökar för varje år, men det är oklart om detta beror på att förekomsten faktiskt ökar eller på att metoderna för att identifiera funktionsnedsättningar har blivit bättre. Det finns i dag ingen botande behandling för de flesta utvecklingsstörningar, men det finns flera behandlingsformer som kan göra stor skillnad för barnets utveckling och vardag.
CDC definierar begreppet som "en heterogen grupp av fysiska, kognitiva, psykiska, sensoriska och språkliga funktionsnedsättningar som kan debutera när som helst under utvecklingsperioden fram till 18 års ålder".
Vilka insatser som passar bäst beror på typen av funktionsnedsättning och vilka symtom barnet visar. Vanliga behandlingsformer är logopedi (talträning), arbetsterapi, sjukgymnastik samt träning med sensorisk inriktning.
Early Intervention är ett program som finansieras av den amerikanska federala staten och som erbjuder terapi till barn från födseln fram till tre års ålder. Enligt First Signs, en ideell organisation som arbetar för ökad medvetenhet, får dock endast 2,59 procent av de berättigade barnen ta del av tjänsterna. Programmet erbjuder sina insatser helt utan kostnad för familjerna.
Det finns även privata terapier. Dessa kan bekostas direkt av föräldrarna, via privata eller statliga försäkringar, eller genom välgörenhetsorganisationer.
När barnet har fyllt tre år blir det offentliga skolväsendet den huvudsakliga aktören när det gäller terapeutiska insatser. Skolan tillhandahåller kostnadsfria tjänster som hjälper barn att få ut så mycket som möjligt av sin undervisning. Vissa skolor har egna terapeuter anställda, medan andra anlitar externa samarbetspartners.
Begreppet omfattar ett brett spektrum av diagnoser, och svårighetsgraden varierar stort inom varje kategori. Exempel på utvecklingsstörningar är intellektuell funktionsnedsättning, cerebral pares och autismspektrumtillstånd.
Pojkar får en diagnos inom området ungefär dubbelt så ofta som flickor. Enligt National Association of State Directors of Special Education kan detta bero på biologiska skillnader, skillnader i beteende eller på ett visst slags snedvridning i remitteringsprocessen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online