Utvecklingsförseningar och utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar låter som om de syftar på samma sak, och begreppen används ibland omväxlande – även om de inte borde göra det. Förvirringen ökas av att båda mäts med hjälp av samma utvecklingsmilstolpar. Det finns dock betydande skillnader mellan dem, och de leder till olika utfall för barnet.
Redan från födseln följer ett barns utveckling ett förväntat förlopp som markeras av välkända utvecklingsmilstolpar. Föräldrar ser fram emot alla stora ”första gånger” – första steget, första ordet – men bakom dessa milstolpar ligger många mindre utvecklingssteg som barnet måste bemästra i rätt ordning för att kunna fortskrida från en milstolpe till nästa. Utvecklingen följer samma ordning hos alla barn, men tiden som varje steg tar varierar från individ till individ.
När ett barns fysiska, kognitiva, beteendemässiga, emotionella eller sociala utveckling ligger efter det normala intervallet för åldern talar man om en utvecklingsförsening. Vissa barn kan vara försenade inom ett enskilt område, medan andra har en global försening, vilket innebär att de halkar efter inom alla områden. Med rätt insatser kan barn med utvecklingsförseningar lära sig de saknade färdigheterna och återuppta en normal utveckling.
Utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar är livslånga tillstånd som beror på psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar som finns före 22 års ålder. Hit räknas intellektuell funktionsnedsättning, autismspektrumtillstånd, cerebral pares, sinnesrelaterade funktionsnedsättningar, metabola sjukdomar (som fenylketonuri) och degenerativa tillstånd (som Retts syndrom). Dessa tillstånd påverkar områden som receptiv och expressiv språkförmåga, socialisation, lärande, självomsorg, självständighet samt den övergripande förmågan att klara sig själv.
Många barn med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar visar utvecklingsförsening genom att inte nå milstolparna i tid. Men vissa, exempelvis barn i den högfungerande änden av autismspektrumet, kan nå alla milstolpar i tid. Utöver frågor kopplade till milstolpar uppvisar barn med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar ofta även ett brett spektrum av andra emotionella, beteendemässiga och fysiska symtom.
Oavsett om du misstänker en utvecklingsförsening eller en funktionsnedsättning är en utvecklingsscreening alltid det första steget. Det är ett verktyg som används för att identifiera barn som kan behöva en mer omfattande utredning. Nästa steg är en fördjupad utredning som kartlägger barnets styrkor och svagheter inom alla utvecklingsområden och fastställer om det rör sig om en försening eller en funktionsnedsättning.
Om diagnosen blir utvecklingsförsening går behandlingen ut på att ta itu med orsaken bakom förseningen och att lägga upp en plan för att träna upp de saknade färdigheterna. Misstänks en utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning krävs ytterligare psykologiska utredningar för att nå en korrekt diagnos och definiera en behandlingsplan. Vissa beteenden som hör samman med funktionsnedsättningen kan lindras med medicinering. En behandlingsplan kan fokusera på beteendestöd, träning av sociala färdigheter, specialpedagogik, arbetsterapi, fysioterapi eller logopedi samt andra metoder som tillämpad beteendeanalys (ABA) och DIR/Floortime – en specifik teknik som används för att stärka utvecklingsfärdigheterna.
Utvecklingen är ingen rak linje. Barn går igenom intensiva inlärningsperioder och kan sedan tillfälligt återgå till tidigare beteenden, vilket gör tidig diagnos utmanande. Men i allt högre grad erkänner experter vikten av tidig diagnos och insats för att förbättra de långsiktiga resultaten. Amerikanska barnläkarakademin (American Academy of Pediatrics) rekommenderar att alla spädbarn och småbarn screenas regelbundet för utvecklingsförseningar.
Är du orolig för ditt barns utveckling kan du i USA få en kostnadsfri utredning via delstatens program för tidig barndom. I många delstater heter tjänsten Child Find, men du kan också kontakta din familjeläkare, den lokala grundskolan eller länetts hälsomyndighet för mer information. I Sverige motsvaras detta av barnhälsovården (BVC) och landstingets habiliteringsverksamhet, dit du kan vända dig med dina funderingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online