Oavsett om en person förlorar sitt ben till följd av en olycka, ett medicinskt tillstånd eller av någon annan anledning kan ett protesben hjälpa individen att leva ett relativt normalt liv. Det finns två grundläggande typer av protesben, och vilken typ som passar bäst beror på var amputationen har gjorts.
En transtibial protes, alltså en protes som sitter under knät, används när patienten har en kvarvarande stump av benet. Protesen består av en proteshylsa (socket), en skena och en fot. Eftersom knäleden fortfarande finns kvar kan patienten oftast uppnå betydligt bättre rörlighet och kontroll än de som använder en protes över knät.
En transfemoral protes, eller protes över knät, används för patienter som har förlorat knäet och resten av benet. Dessa protesben består av en proteshylsa, ett knäsystem, en skena och en fot. En protes över knät kan vara svårare att manövrera, eftersom det konstgjorda knät har en komplex funktionalitet som kräver träning och anpassning.
Utvecklingen inom protesområdet går ständigt framåt. Företaget Otto Bock Healthcare har bland annat tagit fram C-Leg, ett mycket avancerat och dyrt prothesesystem som kan programmeras för löpning, cykling och andra idrottsliga aktiviteter. Moderna proteser använder i ökande grad mikroprocessorer och sensorer för att anpassa sig efter användarens rörelser i realtid.
År 2009 låg priset för en protes under knät på mellan 6 000 och 8 000 dollar. En protes över knät är betydligt dyrare och kan kosta mellan 10 000 och 35 000 dollar, beroende på teknik, material och funktionalitet.
National Academy of Sciences i USA startade det första programmet för konstgjorda lemmar år 1945. Syftet var att förbättra protestekniken, som vid den tiden främst bestod av protesben tillverkade av trä och koppar. Programmet lade grunden för den moderna protesutveckling som idag ger användarna långt större mobilitet och livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online