Cerebral pares drabbar enligt United Cerebral Palsy uppskattningsvis 764 000 människor i USA. Problem med muskelkontroll och muskeltonus kan göra vardagen betydligt mer krävande för den som lever med tillståndet, även om svårighetsgraden varierar beroende på vilken typ av cerebral pares det handlar om och hur utbredd den är.
Mellan 70 och 80 procent av alla med cerebral pares har den spastiska formen, enligt United Cerebral Palsy. Denna form gör musklerna stela, vilket leder till ryckiga rörelser som försvårar gången. Den delas in i tre undertyper:
Här drabbas framför allt muskulaturen i benen och höfterna. Benen kan ofrivilligt "skära" eller korsas över varandra vid knäna.
Symtomen begränsas till en sida av kroppen. Arm och ben på den drabbade sidan kan utvecklas onormalt och musklerna kan vara stela.
Båda sidor av kroppen är lika drabbade. Detta är den allvarligaste formen av cerebral pares, och många med denna diagnos har även en intellektuell funktionsnedsättning. Stelheten i hela kroppen gör det särskilt svårt att gå och tala, och vissa drabbas dessutom av epileptiska anfall.
Den atetoida dyskinetiska formen påverkar hela kroppen och gör att muskeltonus blir antingen för svag eller för spänd. Att gå eller sitta kan därför vara svårt. Många har svårt att kontrollera sina rörelser, vilket också gör talet sluddrigt och svårförståeligt. Översalivning och grimaser kan förekomma på grund av påverkan på muskulaturen i tunga och ansikte. Trots att de fysiska besvären kan vara omfattande är den intellektuella kapaciteten oftast opåverkad.
Vid den ataxiska formen påverkas finmotorik, koordination samt djup- och balansuppfattning. Det kan bli mycket svårt att styra fingrarna när man exempelvis ska skriva för hand, knyta skosnören eller utföra andra precisa rörelser. En bred, ostadig gångstil är vanlig, liksom så kallade intentionstremor – darrningar som uppstår när armen sträcker sig mot ett föremål.
Vissa personer har blandformer och får därmed symtom från två eller fler typer av cerebral pares. Spädbarn med hypoton cerebral pares har låg muskeltonus och kan ha svårt att hålla huvudet upprätt. Erbs pares drabbar nerverna i brachialplexus vid axeln, vilket leder till nedsatt muskelkontroll och känselbortfall i armen.
Ett flertal behandlingar och hjälpmedel gör det möjligt att leva ett fullvärdigt liv trots de svårigheter diagnosen medför. Benorthoser och skenor förebygger ofrivilliga muskelkontraktioner och förbättrar ledernas rörlighet, vilket underlättar gången. Lider man av muskelspasmer eller krampanfall kan läkemedel förskrivas för att förebygga eller lindra besvären.
Fysioterapi hjälper till att förebygga att musklerna förkortas samt att förbättra balans, styrka och koordination. Kraftig muskelförkortning kan åtgärdas med kirurgi som förlänger musklerna. Enligt American Academy of Orthopaedic Surgeons kan operation även vara aktuellt när sammandragna muskler orsakar ledluxationer, missbildningar eller ökad belastning på lederna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online