Receptiv språkstörning hos barn – symtom, orsaker och behandling

Ett barn med receptiv språkstörning har svårt att förstå och bearbeta det som andra människor säger till hen. Detta skapar en rad problem, både för barnet självt och för de vuxna som ansvarar för barnets uppfostran och utbildning. Om du misstänker att ditt barn har denna typ av språkstörning är det första steget att låta undersöka barnets hörsel, för att utesluta att problemet beror på en hörselnedsättning.

Symtom

Ett barn med receptiv språkstörning kan verka som om det inte lyssnar när du talar till det. Du kan också märka att barnet framstår som ointresserat när du läser sagoböcker, eller att det inte förstår något utöver de allra enklaste meningarna. Barnet kan dessutom ha svårt att följa muntliga instruktioner samt att upprepa ord eller fraser efter dig.

Uttryckande språkstörning

Receptiv språkstörning förekommer ofta tillsammans med uttryckande (expressiv) språkstörning. Det innebär att barnet har svårt att uttrycka sig, använder få ord när det pratar eller ofta letar efter rätt ord. Barnet kan göra grammatiska fel och förlita sig på korta, enkla meningar och välkända fraser. I vissa fall kan barnet till och med ha svårt att föra ett sammanhängande samtal.

Orsaker

Orsaken till receptiv språkstörning är oftast okänd. Läkare kan koppla störningen till en utvecklingsstörning, även om den i vissa fall beror på en hjärnskada. Språkstörningen är vanligare hos barn med autism, hörselnedsättning och andra inlärningssvårigheter. Det är dock viktigt att komma ihåg att störningen normalt inte tyder på bristande intelligens.

Behandling

Vänd dig till barnets barnläkare, en barnhälsovårdssköterska eller en logoped för att utreda barnets svårigheter. En hörselundersökning kan genomföras för att säkerställa att problemet inte är hörselrelaterat. Därefter testas barnets språkförståelse och beteendet observeras i olika miljöer innan en diagnos kan ställas.

Har barnet en receptiv språkstörning kan logopedisk tal- och språkträning användas som behandlingsmetod. Psykologiskt stöd eller samtalsterapi kan också behövas, eftersom barnet riskerar att utveckla känslomässiga och beteendemässiga problem till följd av frustrationen som störningen medför.