Pterygium är en godartad tillväxt av ögats bindehinna (konjunktivan). Tillståndet är inte cancerogent och diagnostiseras vanligtvis genom att läkaren observerar ett smärtfritt vävnadsområde med synliga blodkärl som växer över ögats yta. Pterygium orsakas ofta av långvarig exponering för solljus, vind och damm, och drabbar därför framför allt personer som vistas mycket utomhus. Om tillväxten börjar hindra synen eller orsakar återkommande irritation kan kirurgi övervägas för att avlägsna den.
Det finns flera olika kirurgiska tekniker för att ta bort pterygium, vilka skiljer sig åt i metod och risk för återväxt.
Vid bare sclera-tekniken skär kirurgen bort pterygiumvävnaden helt och låter senan (ögonvitan) vara exponerad utan någon täckande vävnad. Metoden är relativt enkel och snabb, men nackdelen är att återväxt av pterygium är vanlig efter denna typ av operation. Därför används tekniken allt mer sällan idag.
De flesta kirurger föredrar numera konjunktival autotransplantation för att avlägsna pterygium. Tekniken innebär att pterygiumvävnaden först skärs bort, varefter defekten i bindhinnan fylls med frisk bindehinnvävnad som tagits från undersidan av patientens eget ögonlock. Transplantatet fästs på plats med mycket små, fina stygn. Autotransplantatet fungerar på ungefär samma sätt som ett hudtransplantat och minskar betydligt risken för att pterygiumet växer tillbaka jämfört med bare sclera-tekniken.
En vidareutveckling av autotransplantationstekniken är den suturfria varianten. Den utförs på liknande sätt som metoden med stygn, men istället för tråd används en speciell vävnadslim för att hålla transplantatet på plats. Limmet består av koagulationsproteiner från humant blod. Fördelen med denna teknik är att inga stygn behövs, vilket kan minska irritation, inflammation och obehag under läkningsprocessen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online