Förstå normalt ögontryck: intervall, risker och behandling

Vad är ett normalt ögontryck?

I ett friskt öga ligger det intraokulära trycket, ofta kallat ögontryck, vanligtvis mellan 10 och 20 mmHg (millimeter kvicksilver). Tryck över 21 mmHg förknippas ofta med glaukom, men skador på ögat kan uppstå både vid lägre och högre nivåer beroende på individens unika förutsättningar.

Ögats främre del är fylld av en klar vätska som heter kammarenvätska (aqueous humor). Vätskan hjälper till att hålla ögats form och försörjer samtidigt omgivande vävnader med näringsämnen. När balansen mellan vätskeproduktion och vätskedrainage störs kan trycket antingen stiga (så kallad okulär hypertension) eller sjunka – båda tillstånden kan hota synen.

American Academy of Ophthalmology (AAO), en ledande auktoritet inom ögonvård, anger att intervallet 10–20 mmHg gäller som normalt för de flesta vuxna.

Ett problem med ögontrycksförändringar är att de i regel är helt symtomlösa i början. Skador på synnerven utvecklas ofta obeaktat tills de nått ett avancerat stadium. Därför är regelbundna ögonkontroller helt avgörande för att upptäcka onormalt tryck innan bestående synskador hinner uppstå.

Förhöjt ögontryck och glaukom

När ögontrycket är förhöjt – ett tillstånd som kallas okulär hypertension – kan synnerven ta skada. Synnerven fungerar som en kabel som överför visuell information från ögat till hjärnan. Obehandlat förhöjt tryck är den viktigaste orsaken till glaukom, en grupp ögonsjukdomar som successivt bryter ned synnervens fibrer och i värsta fall leder till permanent blindhet.

Glaukom kopplas oftast till tryck över 21 mmHg, men gränsen där skador börjar uppstå varierar från person till person. Vissa individer utvecklar till och med glaukom vid normalt tryck, medan andra tål något förhöjda värden utan att ta skada.

Lågt ögontryck är ovanligare men kan också vara skadligt, särskilt när trycket sjunker hastigt efter en ögonoperation eller till följd av vissa sjukdomstillstånd.

Riskfaktorer för förhöjt ögontryck

Förhöjt tryck uppstår när kammarenvätskan antingen bildas i för stor mängd eller dräneras otillräckligt. Vanliga riskfaktorer inkluderar:

• Uveit – inflammatorisk sjukdom i ögat
• Ögontrauma eller tidigare ögonkirurgi
• Medfödda avvikelser som påverkar vätskans utflöde
• Ärftlighet – glaukom eller okulär hypertension i familjen
• Ålder över 40 år
• Långvarig användning av kortikosteroider eller vissa andra läkemedel
• Pigmentdispersionssyndrom

Orsaker till lågt ögontryck

Lågt ögontryck beror oftast på glaukomkirurgi, men kan även orsakas av:

• Minskad produktion av kammarenvätska
• Proliferativ vitreoretinopati i samband med näthinneavlossning
• Bindvävssjukdomar, exempelvis Marfans syndrom
• Vissa läkemedel, såsom nitrater, antivirala preparat (till exempel cidofovir) eller betablockerare

Symtom att tänka på

Eftersom tidiga tryckförändringar sällan märks är regelbundna, omfattande ögonundersökningar det bästa skyddet mot skador orsakade av både högt och lågt tryck. När glaukom väl ger symtom upplever patienterna typiskt synfältsbortfall i periferin, som gradvis närmar sig centralseendet. Lågt ögontryck kan visa sig som smärtfri suddig syn eller diskreta synfältsdefekter.

Hur mäts ögontrycket?

Ögonläkare mäter ögontrycket med en metod som kallas tonometri. Applanationstonometri, där en kalibrerad spets försiktigt planar ut en liten yta av hornhinnan, räknas som guldstandard.

Ett typiskt undersökningsförlopp ser ut så här:

1. Bedövningsdroppar appliceras i ögat, ibland tillsammans med fluoresceinfärg som gör hornhinnan tydligare.
2. Patienten placerar haka och panna mot en spaltlampa, ett mikroskop som ger en förstorad bild av ögat.
3. Tonometerns sond förs fram tills den nuddar hornhinneytan.
4. Kraften som krävs för att plana ut hornhinnan mäts och omvandlas till mmHg.

Undersökningen är smärtfri; eventuella ytliga repor på hornhinnan läker av sig själva. Kontaktlös tonometri, där en kort luftpuff används, erbjuder ett snabbt alternativ för screening. En annan vanligt förekommande apparat är iCare-reboundtonometern, en bärbar screeningsenhet som används på många kliniker.

Behandling av förhöjt ögontryck

Förstahandsbehandlingen utgörs av receptbelagda ögondroppar som antingen minskar produktionen av kammarenvätska eller förbättrar dess utflöde. Vanliga läkemedelsgrupper är:

• Betablockerare (exempelvis timolol)
• Prostaglandinanaloger (exempelvis latanoprost)
• Karboanhydrashämmare (exempelvis dorzolamid samt acetazolamid i tablettform)
• Alfa-2-agonister (exempelvis brinzolamid)
• Kolinerga medel (exempelvis pilokarpin)
• Rho-kinashämmare (exempelvis netarsudil)
• Kväveoxiddonatorer (exempelvis latanoprostene bunod)

Räcker inte medicineringen till kan laserbehandling eller kirurgiska ingrepp bli nödvändiga för att sänka trycket och skydda synnerven.

Behandling av lågt ögontryck

Vid hypotoni, alltså abnormt lågt ögontryck, fokuserar vården på att åtgärda den bakomliggande orsaken – oavsett om det rör sig om läckage från ett sår, överdriven filtrering efter kirurgi eller biverkningar av läkemedel. Forskning pågår för att utveckla läkemedel som måttligt höjer trycket, även om toxicitet fortfarande utgör ett hinder.

Vid vätskeläckage kan olika åtgärder övervägas:

• Terapeutisk kontaktlins som täcker och försluter läckaget
• Injicerbara preparat som stimulerar vävnadsläkning
• Kirurgisk syning av såret
• Viskoelasta substanser som återskapar formen på framkammaren

Sammanfattning

Oavsett om ögontrycket är för högt eller för lågt är nyckeln till bevarad syn tidig upptäckt genom regelbundna ögonundersökningar. Eftersom tryckförändringar sällan ger några varningstecken i ett tidigt skede är det klokt att kontrollera ögonen regelbundet – särskilt efter 40 års ålder eller om du har riskfaktorer som glaukom i släkten.