
Pupillen är ett litet hål i mitten av ögats regnbågshinna (iris) som släpper in ljus och låter det passera vidare genom linsen. Pupillens storlek är normalt tre till sex millimeter i diameter, men den varierar och anpassar sig efter olika situationer. En normal pupillreaktion omfattar respons på ljus, ackommodation, stress, kroppslig ansträngning samt olika perceptioner.
Enligt NursingCenter.com är den normala pupillreaktionen på ljus en snabb sammandragning. Responsen testas genom att lysa med ett svagt ljus in i ögat. Med början i ögats yttre ögonvrå ska ljuset långsamt föras över ögat mot den inre ögonvrån. Varje öga bör testas separat, och pupillerna ska dras ihop snabbt när ljuset passerar över dem. Pupiller som inte reagerar alls eller som drar ihop sig långsamt kan vara ett tecken på hjärnskada eller förhöjt intrakraniellt tryck.
Pupillerna dras också ihop när blicken fokuserar på ett föremål nära ögonen – en reaktion som kallas ackommodation. För att testa pupillreaktionen vid ackommodation, håll ett föremål, till exempel en penna eller ditt finger, cirka tio centimeter från personens näsa. Be personen titta på föremålet, sedan ut i fjärran och därefter tillbaka på föremålet igen. Pupillerna ska dras ihop när fokus ligger på det nära föremålet och vidgas när personen tittar ut i fjärran.
Pupillerna reagerar dessutom snabbt på stressiga situationer. Enligt University of Washington vidgas pupillerna vid aktivering av det sympatiska nervsystemet och dras ihop vid aktivering av det parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet aktiveras när du konfronteras med en stressig eller hotfull situation – detta kallas ofta "kamp eller flykt"-reaktionen. Det parasympatiska nervsystemet å andra sidan aktiveras under perioder av avslappning, vilket ofta benämns "vila och smälta"-reaktionen.
Enligt University of Pittsburgh School of Medicine svarar pupillerna även på kroppens ansträngningsnivå. Enligt webbplatsen "vidgas pupilldiametern med ökad ansträngning under prestation". Intressant nog är denna respons densamma vid både fysisk och mental ansträngning. Oavsett om en person lyfter vikter eller försöker minnas en rad siffror kommer pupillerna att vidgas. När dock maximal ansträngning har nåtts vidgas pupillerna inte längre – de kan till och med minska i storlek.
University of Pittsburgh School of Medicine förklarar också att pupillerna reagerar på positiva och negativa perceptioner. I de flesta fall vidgas pupillerna markant när man betraktar en intressant eller behaglig bild. Vid granskning av en obehaglig bild vidgas pupillerna endast en liten aning. Neutrala bilder ger i sin tur en ännu mindre pupillvidgning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online