Ögat är en fantastisk organ. Det omvandlar ljus till synförmåga. Många har hört begreppen stavar och tappar och vet att dessa celler hjälper oss att se. Men få vet att de vore helt värdelösa utan fotopigment – och ännu färre vet hur fotopigmenten faktiskt gör det möjligt för oss att se.
Näthinnan (retina) är ett känsligt cellager på ögats baksida. När ljuset passerar genom linsen och glaskroppen faller det på näthinnan, där stavarna och tapparna finns. Dessa specialiserade sinnes celler omvandlar ljusintrycken till visuella bilder som hjärnan tolkar.
Stavarna innehåller en hög koncentration av fotopigment, vilket gör dem betydligt mer ljuskänsliga än tapparna. Det är därför stavarna är avgörande för nattseende och för att kunna se i svagt ljus. Nackdelen är att för mycket ljus kan överbelasta dem – därför fungerar de sämst i starkt dagsljus. Stavarna bidrar också till vårt perifera seende.
Tapparna har färre fotopigment och är därmed mindre ljuskänsliga. De aktiveras främst i ljusa förhållanden och överväldigas inte av starkt ljus på samma sätt som stavarna. Tapparna ansvarar dessutom för färgseendet och förmågan att uppfatta fina detaljer. Det finns tre typer av tappar, som vardera är känsliga för olika våglängder av ljus – motsvarande blått, grönt och rött.
Fotopigment är instabila pigment som ändrar sin kemiska struktur när de utsätts för ljus. I stavarna finns pigmentet rodopsin, medan tapparna innehåller tre olika fotopsiner. Varje fotopigment består av ett protein (opsin) samt retinal, ett derivat av A-vitamin. När ljuset träffar pigmentet startar en kemisk reaktion som sätter igång hela synprocessen.
När ljus landar på fotopigmenten förändras deras kemiska form, och ljusinformationen omvandlas till elektriska signaler. Stavarna och tapparna skickar sedan dessa signaler vidare via synnerven till hjärnan, som tolkar dem som bilder. Denna process pågår kontinuerligt – varje ögonblick vi är vakna och ser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online