Hydrogellinser, även kända som mjuka kontaktlinser, består av starkt vattenabsorberande, sammanlänkade polymerer. På marknaden finns två huvudtyper: traditionella HEMA-linser, som innehåller föreningen 2-hydroxietylmetakrylat, samt silikonhydrogellinser, där silikon används i materialet istället. Båda typerna har klara fördelar jämfört med styva gasgenomsläppliga linser (RGP), men de har också flera nackdelar som är bra att känna till innan du väljer.
Enligt Jorge E. Roldan, som då var verksam vid institutionen för biologiska vetenskaper vid Louisiana Tech University, har hydrogellinser låg mekanisk hållfasthet. Det innebär att de inte tål yttre krafter särskilt bra. När du försöker plocka upp en lins med fingrarna förlorar den ofta tillfälligt sin form, och i värsta fall kan den till och med gå sönder.
Det gör dem betydligt svårare att hantera än sina styva motsvarigheter. Hanteringsproblemen gör att både insättning och borttagning tar längre tid, och det händer lätt att man tappar en lins av misstag – något som kan vara extra frustrerande på resande fot eller när du har bråttom.
Medan silikonhydrogellinser vanligtvis släpper igenom tillräckligt med syre till ögat gäller inte samma sak för traditionella hydrogellinser. Enligt en artikel från 2004 av Robert B. Steffen och Kevin P. McCabe i Contact Lens Spectrum är ett vanligt problem med traditionella hydrogellinser att de inte släpper in tillräckligt mycket luft.
Detta kan göra att linserna och ögonen känns torra efter längre bärtider under dagen. I värsta fall kan det leda till hornhinneödem – kroppens reaktion på överdriven torrhet i ögat, där hornhinnan fylls med vätska. Vätskeansamlingen kan orsaka suddig syn, ringar eller halos runt ljuskällor samt ögonsmärta.
Trots sin höga syrepermeabilitet presterar silikonhydrogellinser sämre när det gäller kontaminering, och de är mer benägna att orsaka infektioner än traditionella linser. Enligt Steffen och McCabes artikel från 2004 kan kontaminering av silikonhydrogellinser bland annat leda till bildning av så kallade SEAL (superior epithelial arcuate lesions) – små sprickor i ögats epitel.
Ett annat möjligt tillstånd är CLPC (contact lens–related papillary conjunctivitis), där den tunna slemsäcken som täcker ögats vita delar, skleran, svullnar till följd av irritation, enligt E. Lawrence Bickford på The EyeCare Connection. God linshygien och regelbundna kontroller hos optiker är därför extra viktiga för dig som använder silikonhydrogellinser.
Enligt ett dokument från School of Optometry vid University of Missouri–St. Louis kräver hydrogellinser steriliseringskemikalier som är mer komplexa och därmed dyrare än de som behövs för styva kontaktlinser. Silikonhydrogellinser kräver dessutom en specialiserad – och kostsam – ytbehandling eller beläggning för att behålla sin fuktighet och komfort.
Hydrogellinser erbjuder hög komfort och är ett populärt val för många, men de kommer med utmaningar: skörhet som gör dem svårhanterliga, begränsad syrepassage hos äldre materialtyper, ökad risk för kontaminering hos silikonvarianterna samt dyrare skötselprodukter. Prata med din optiker eller ögonläkare om vilken linstyp som passar dina ögon, din livsstil och din budget bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online