Både bifokala och progressiva glasögon gör det möjligt för bäraren att se skarpt på olika avstånd utan att behöva byta glasögon. Här går vi igenom skillnaderna mellan de två linstyperna, hur de fungerar och vilka fördelar respektive nackdelar de medför.
Presbyopi är ett synfel som vanligtvis drabbar personer över 40 års ålder. Det gör det svårt att se skarpt på nära håll, till exempel vid läsning eller sömnad. En person som är närsynt och dessutom utvecklar presbyopi behöver två olika glasstyrkor: en för att se på långt håll och en för läsning och annat nära arbete.
Bifokala glasögon kombinerar båda korrigeringarna i ett och samma glas. Glaset innehåller en styrka för varje synfel. Bäraren tittar genom glasets övre del för att se på långt håll och genom den nedre delen vid läsning. En synlig linje markerar övergången där styrkan växlar.
Den nedre delen av glaset som används för närsyn kan ha olika utformningar: halvmåneformad eller D-formad, rund, smal och rektangulär (så kallat bandsegment), eller så kan den täcka hela den undre halvan av glaset.
Progressiva glasögon kombinerar likaså styrkor för distans och läsning i ett enda glas, men övergången mellan styrkorna är helt mjuk och sömlös – det finns alltså ingen synlig linje i glaset. De korrigerar dessutom suddig syn på mellanavstånd, vilket bifokala glas inte gör.
Till skillnad från bifokala glas har progressiva glas ingen kant där de två styrkorna möts, vilket ger ett mer naturligt seende och ett mer diskret utseende. De ger även korrigering för mellanzonen, ungefär på armlängds avstånd, exempelvis när man tittar på en datorskärm. Å andra sidan skapar tillverkningsmetoden en viss optisk distortion i glasets kanter, vilket vissa bärare behöver en tid på sig att vänja sig vid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online