
Egentlig färgblindhet innebär en total avsaknad av färgseende. Enligt Mayo Clinic är dock de flesta fall av så kallad "färgblindhet" snarare ett nedsatt färgseende än en fullständig oförmåga att se färger. Detta är en relativt vanlig synnedsättning som påverkar hur personer uppfattar och skiljer mellan olika färger.
Många personer med nedsatt färgseende är inte medvetna om sitt tillstånd förrän en situation där färger spelar roll, exempelvis vid tolkning av trafikljus, skapar förvirring eller problem. Det finns tre huvudtyper av nedsatt färgseende:
Röd–grön-brist är den vanligaste formen av nedsatt färgseende och förekommer betydligt oftare hos män än hos kvinnor. Blå–gul-brist och total färgblindhet är mer ovanliga. Svårighetsgraden kan också variera kraftigt – från lätta svårigheter att skilja vissa nyanser åt till nästan total avsaknad av färguppfattning.
Nedsatt färgseende kan bero på flera olika faktorer:
Din ögonläkare eller optiker kan undersöka typen och svårighetsgraden av din färgseendefekt. Det görs oftast med hjälp av särskilda testbilder med flerfärgade prickmönster, så kallade pseudoisokromatiska plattor (till exempel Ishihara-testet). Personer med normalt färgseende kan se siffror eller mönster i bilderna, medan personer med färgseendefekt ser något annat eller ingenting alls.
Det finns idag ingen botande behandling för medfödd färgseendefekt. De flesta personer med tillståndet lär sig dock att anpassa sig väl i vardagen och behöver inte begränsa sina aktiviteter. För vissa finns hjälpmedel som speciella glasögon eller kontaktlinser som kan förbättra förmågan att skilja mellan vissa färger, samt mobilappar som hjälper till att identifiera färger. Om nedsatt färgseende beror på en underliggande sjukdom eller ett läkemedel kan behandling av orsaken ibland förbättra situationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online