Okulär hypertension innebär ett onormalt högt tryck i ögat och är den vanligaste riskfaktorn för glaukom – en allvarlig ögonsjukdom som kan hota synen. För att sänka trycket och förebygga permanent synskada använder ögonläkare olika behandlingsformer, främst ögondroppar och perorala läkemedel, men i vissa fall även laserbehandling.
Den största rädslan för de flesta glaukompatienter är att förlora synen. Glaukom är en av de ledande orsakerna i världen till permanent synskada och blindhet i båda ögonen. Sjukdomen drabbar cirka 3 miljoner amerikaner och uppskattningsvis 6 miljoner människor globalt. Eftersom skadan på synnerven inte går att återställa är tidig behandling avgörande för att bevara synförmågan.
Intraokulärt tryck (IOP) avser mängden kammarensvatten – den naturliga vätskan – i ögat. När vätskan ansamlas stiger trycket, vilket kallas okulär hypertension. Tillståndet är vanligt efter 40 års ålder och risken ökar med åldern. Orsaken är oftast någon form av blockering eller funktionsstörning i ögats dräneringssystem, vilket gör att vätskan inte kan lämna ögat i normal takt.
Hos glaukompatienter utgör ett förhöjt ögontryck ett direkt hot mot synnerven, som ansvarar för att överföra bildinformation till hjärnan. Skadas nerven uppstår synförlust som inte kan åtgärdas. Målet med all behandling är därför att sänka det intraokulära trycket till en säker nivå, vilket uppnås genom att minska produktionen av ögonvätska eller förbättra dess avrinning.
Ögondroppar är den vanligast förskrivna behandlingen vid glaukom. Dropparna verkar antingen genom att minska mängden vätska som bildas i ögat eller genom att stimulera vätskeavrinningen – båda mekanismerna ger samma resultat: ett lägre tryck. Vilken typ av droppar som väljs beror på ögats övergripande tillstånd och patientens hälsa. Vanliga läkemedelsgrupper är:
Perorala läkemedel kan användas som komplement eller alternativ till ögondroppar. De minskar okulär hypertension genom att öka dräneringen av överflödig vätska från ögat. Den vanligast förskrivna gruppen är karbanhydrashämmare, som finns under varumärken som Neptazane, Diamox och Daranide. Dessa läkemedel kan dock ge systemiska biverkningar, varför de oftast används under begränsad tid eller vid svårare fall.
Utöver läkemedelsbehandling behandlar många ögonläkare okulär hypertension vid glaukom med laser. Lasern kan användas för att skapa dräneringskanaler eller små öppningar som släpper ut överflödig vätska, för att lösa upp ansamlad vätska eller – i mycket svåra fall – för att eliminera de celler som producerar vätskan. Trabekuloplastik är den vanligaste formen av laserbehandling för glaukompatienter och utförs ofta när droppar inte räcker till eller inte tolereras.
Oavsett behandlingsform krävs regelbundna kontroller hos ögonläkare. Trycket mäts, synnerven granskas och synfältet testas för att säkerställa att behandlingen fungerar. Med rätt medicinering och noggrann uppföljning kan de flesta patienter med glaukom och okulär hypertension bevara sin syn livet ut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online