Plana och böjda linser används för att fokusera ljus och skapa en bild. Varje lins har en framsida och en baksida, men för att räknas som en äkta lins måste den ha minst en böjd yta. En plan lins – även kallad plano-lins – har en böjd yta och en helt plan yta. En böjd lins är halvmåneformad och har två böjda ytor.
Är linsen tjockare i mitten och tunnare i kanterna rör det sig om en konvex, eller positiv, lins. Är den tunnare i mitten och tjockare i kanterna är det en konkav, eller negativ, lins. En konvex yta på en spegel eller lins förstorar bilden, medan en konkav yta gör den mindre. När en optisk apparat kombinerar flera linser i samma enhet talar man om en sammansatt lins.
Gamla tiders glasögon tillverkades med plana linser som krävde att bäraren tittade rakt framåt för att se objekten i fokus.
Från medeltiden och fram till 1800-talet var plana linser det enda alternativet, eftersom utrustningen för att slipa linser drevs för hand eller med fotkraft. Tekniken var enkel, och därför måste själva linsen också hållas enkel. Under dessa århundraden bestod glasögonen av enkla slipade glasskivor – böjda på ena sidan och plana på den andra.
Glasögon med plana linser kräver att bäraren tittar rakt genom linsens mitt för att hålla objekten i fokus. Flyttas blickriktningen uppåt eller nedåt från linsens mitt uppstår distorsioner i det ögonen ser. Plana linser används dock fortfarande idag, bland annat i Fresnel-linser i fyrtorn och strålkastare, i trafiksignaler samt i tunna plastförstoringsark som fungerar som läshjälp för personer med nedsatt syn.
En dörrkikare är ett klassiskt exempel på en konkav lins.
Konkava linser tillverkas av glas eller formsprutas i plast med en yta som kurvar inåt. Denna inåtriktade kurva bryter ljuset utåt, vilket gör att ljusstrålarna divergerar, det vill säga sprids. Konkava linser är mindre vanliga än konvexa och används bland annat i bakprojektionstelevisioner, i dörrkikare samt i de konkava säkerhetsspeglar som butiker använder för att övervaka kunder och förebygka snatteri.
Effekten är motsatsen till förstoring: konkava linser gör objekt mindre, så att de verkar ligga längre bort än de faktiskt gör.
Teleskopets konvexa lins får avlägsna objekt att verka närmare.
Konvexa linser slipas eller formas så att de buktar utåt, vilket ger en lins som är tjock i mitten och tunnare i kanterna. En konvex lins får ljusstrålarna att smalna av, alltså konvergera, och gör att objekt som betraktas genom linsen verkar närmare än de i verkligheten är.
Ett enkelt teleskop består av två konvexa linser, en i vardera änden av ett rör. År 1610 byggde den italienske vetenskapsmannen och filosofen Galileo Galilei ett teleskop utrustat med konvexa linser, vilket gjorde det möjligt för honom att studera månens yta och Saturnus ringar – en milstolpe i astronomins historia.
Sammansatta mikroskop är utrustade med flera linser som arbetar tillsammans.
Sammansatta linser kombinerar flera positiva (utåtböjda) konvexa och negativa (inåtböjda) konkava linser för att återge en bild så tydligt som möjligt genom en och samma anordning. Sammansatta mikroskop och bifokala glasögon är två välkända exempel på denna teknik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online