Näthinnan (retina) är en ljuskänslig hinna som klär ögats insida av bakväggen. En näthinneavlossning uppstår när näthinnan lossnar från åderhinnan (choroidea) – ett tunt lager av blodkärl som försörjer näthinnan med syre och näringsämnen. När detta händer berövas näthinnan syre, vilket om det inte behandlas omedelbart kan leda till permanent synskada eller synförlust.
Näthinneavlossning kan uppstå utan någon underliggande orsak, men den kan också bero på en spricka eller ett hål i näthinnan, trauma mot ögat, en inflammatorisk sjukdom eller okontrollerad diabetes. En person som riskerar att drabbas kan uppleva följande symtom:
Näthinneavlossning är ett allvarligt tillstånd som kräver omedelbar diagnos och behandling. Vid misstanke om avlossning undersöker läkaren näthinnan, pupillreaktionerna samt förmågan att se färger korrekt. De vanligaste undersökningarna är elektroretinogram, oftalmoskopi, refraktionstest och fluoresceinangiografi.
Ett elektroretinogram (ERG) är ett ögontest som används för att upptäcka onormal funktion i näthinnan. Under undersökningen får patienten först droppar som vidgar pupillerna, därefter appliceras bedövande droppar för att domna ögat. Ett spekulum används för att hålla ögonlocken öppna, och en elektrod som liknar en kontaktlins placeras på hornhinnan. Elektroden mäter den elektriska aktiviteten hos stavarna och tapparna – de ljuskänsliga cellerna i näthinnan. Med ljus som stimulans registreras och analyseras två typer av vågor, så kallade A-vågor och B-vågor. Testet tar ungefär en timme att genomföra och är i princip smärtfritt.
Oftalmoskopi är en undersökning av ögats bakre del, ögonbotten (fundus). Ögonläkaren använder ett instrument med starkt ljus och en kraftfull lins, ett oftalmoskop, för att granska ögonbotten i tre dimensioner och i stor detalj. Instrumentet gör det möjligt att upptäcka hål, sprickor eller en pågående avlossning av näthinnan.
Det finns tre typer av oftalmoskopi:
Varje undersökning tar cirka 15 minuter och kan ge viss lindrigt obehag.
Ett refraktionstest avgör om synen är normal. Patienten sitter i en stol med en apparat, en refraktor, monterad framför ansiktet. Refraktorn innehåller flera linser med olika styrkor. Läkaren ber patienten fokusera på en tavla cirka sex meter bort och frågar om texten upplevs mer eller mindre skarp genom de olika linser som växlas fram. Ett normalvärde för perfekt syn motsvarar 20/20 (1,0), vilket innebär förmågan att läsa bokstäver på cirka en centimeters höjd på sex meters avstånd. Dålig eller suddig syn kan vara en indikation på ögonsjukdom. Undersökningen är smärtfri och dess längd avgörs från fall till fall.
Fluoresceinangiografi används för att bedöma om blodcirkulationen i näthinnans kärl fungerar normalt. Droppar som vidgar pupillerna ges först, så att läkaren får en bättre vy av ögats inre strukturer. Det tar 20–30 minuter innan dropparna verkar fullt ut, varefter olika instrument och ljuskällor används för att titta in i ögonen.
Flera bilder tas innan läkaren injicerar ett speciellt färgämne, fluorescein, i en ven – vanligtvis i armbågsvecket. Färgämnet fotograferas av en specialkamera när det passerar blodkärlen i ögats baksida. Läkaren bedömer om kärlen har normal storlek och om det finns blockeringar eller läckage.
Lindrig illamående och en kortvarig värmeupplevelse kan förekomma efter injektionen. Vissa patienter upplever måttlig smärta när nålen sätts in samt en pulserande känsla på injektionsstället i efterhand. Beroende på styrkan på de pupillvidgande dropparna kan biverkningar, exempelvis svårigheter att fokusera på nära håll, kvarstå i flera timmar efter undersökningen.
Kontakta ögonvården eller akutsjukhuset omedelbart om du plötsligt ser ljusblixtar, många nya svävare eller en mörk skugga i synfältet. Tidig diagnos och behandling är avgörande för att bevara synen vid näthinneavlossning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online