Korrektionsglasögon bärs oftast för att korrigera synfel och förbättra synskärpan. För att få ett recept på glasögon behöver du först genomgå en synundersökning hos en legitimerad optiker eller ögonläkare – endast de har behörighet att förskriva synkorrigering. När undersökningen är gjord kan dina glasögon tillverkas utifrån ditt nya recept. Nedan går vi igenom historien bakom glasögonen, hur linserna är uppbyggda och vad alla siffror på ditt recept egentligen betyder.
Linser i den form vi använder dem idag har funnits i över 1 000 år. Salvino D'Armate är den som oftast får äran för uppfinningen av glasögon – linser monterade i en båge – under 1200-talet. På 1700-talet uppfann Benjamin Franklin det bifokala glaset, som kombinerar närsyn och distanssyn i en och samma lins.
Korrektionslinser är vanligtvis antingen konvexa eller konkava. En konvex lins är tjockare i mitten och tunnare i kanterna och används av personer med översynthet, så kallad hyperopi. En konkav lins är istället tjockare i kanterna och tunnare i mitten. Glasögon mot närsynthet, myopi, har därför konkava linser.
Linser förskrivs efter sin styrka i dioptrier. Ett glasögonrecept anger OD för högra ögat och OS för vänstra ögat, och styrkan skrivs i steg om 0,25 dioptri. Styrkan kan ligga från 0,00 till plus eller minus 20,00 eller högre – ju högre tal, desto starkare korrigering. Ett öga utan korrigering skrivs som PLANO.
Receptet kan även innehålla cyl (cylinder) och axel, vilket anger korrigering vid astigmatism. Även cylindern skrivs i 0,25-steg, medan axeln kan vara allt från 1 till 180 grader.
Dessutom kan det finnas en ADD-styrka, som anger styrkan på bifokaldelen. Det interpupillära avståndet, PD, anges ibland för att visa hur långt isär ögonen sitter. Den informationen behövs för att kunna centrera linsen korrekt framför ögat.
Korrektionsglasögon bärs oftast vid närsynthet, översynthet, ålderssynthet (presbyopi, ofta med bifokala glas) samt andra typer av korrigering som inte rör synavståndet. Linser kan också hjälpa vid muskelproblem i ögonen, till exempel skelning (strabismus), nystagmus (ofrivilliga ögonrörelser) och prismatisk korrigering som hjälper ögonen att samarbeta. De används dessutom vid astigmatism (oregelbunden krökning av hornhinnan), grå starr och flera andra synproblem.
Bågen är den del av glasögonen som håller linserna på plats framför ögonen. Bågar tillverkas av plast eller metall och finns i många olika storlekar och stilar. Vissa bågar kallas ramlösa och har bara en liten skruv eller ett tunt metallstycke fäst direkt vid glaset, vilket gör dem mindre synliga i ansiktet.
Bågar anges i storlekar som mäts i millimeter. Ser du exempelvis "54x20" på en båge betyder det att glaset är 54 millimeter på sitt längsta mått och att bron – delen som vilar över näsan – är 20 millimeter. Ett tredje, längre tal anger skaftens längd i millimeter och ligger oftast mellan 135 och 145.
Optiker är de som expedierar recepten och tillverkar glasögonen. När du har ett skriftligt recept från en ögonvårdsspecialist kan en optiker hjälpa dig att välja vilken typ av linser och bågar som passar bäst för din passform, ditt behov och din personliga stil. Kom ihåg att synen förändras över tid, så regelbundna synundersökningar är viktiga för att din korrigering alltid ska vara aktuell.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online