Iskemisk optikusneuropati, eller AION (främre ischemisk optikusneuropati), är en ögonsjukdom som vanligtvis drabbar medelålders och äldre personer. Sjukdomen debuterar oftast plötsligt och utan varning, och den är i regel lokaliserad till ett öga. Tillståndet betraktas som ett slags stroke i synnerven och utvecklas ofta till att påverka båda ögonen med tiden.
Synbortfallet varierar från fall till fall och kan orsaka allvarlig nedsättning av både synfältet och synskärpan. Behandlingsmöjligheterna är begränsade, men korrigerande åtgärder kan hjälpa till att förbättra synen, och nya medicinska framsteg kan bidra till att minska sjukdomens effekter.
När ischemisk optikusneuropati misstänks tas vanligtvis blodprover för att upptäcka eller utesluta jättecellsarterit (GCA), även kallad temporalisarterit. GCA är ofta helt symtomlös och kan drabba patienter som annars är i god hälsa. Sjukdomen, som är en av orsakerna till ischemisk optikusneuropati, är farlig och kan i värsta fall vara dödlig, utöver att orsaka permanent synförlust. Det permanenta synbortfallet föregås dock oftast av en period med nedsatt syn eller suddig syn.
Icke-arteritisk ischemisk optikusneuropati (NAION) är vanligare än den form som orsakas av GCA och har dessutom en bättre prognos. Cirka 90 procent av patienterna med NAION är över 45 år, och sjukdomen drabbar män och kvinnor i lika hög grad. Orsaken är en akut försämring av blodcirkulationen i de artärer som försörjer synnerven. Den nedsatta cirkulationen leder till ett tillfälligt blodtrycksfall, vilket innebär att kärlen som försörjer synnerven inte får tillräckligt med blod.
Även om ischemisk optikusneuropati ofta inte går att förebygga, har man misstänkt att ett blodtrycksfall under sömnen kan vara en bidragande orsak till den icke-arteritiska formen. Eftersom 75 procent av patienterna med synbortfall rapporterar nedsatt syn just när de vaknar, tror forskarna att syrebristen måste uppstå under sömnen. Om denna teori bekräftas kan blodtryckssänkande läkemedel komma att betraktas som en riskfaktor. Dessutom kan rökning bidra till blodtrycksproblem som i sin tur kan leda till sjukdomen.
Idag finns det tyvärr få behandlingsalternativ som direkt kan påverka synnerven. Läkare kan dock förskriva läkemedel som sänker det intraokulära trycket för att skydda synnerven samt öka blodflödet och därmed förebygga ytterligare skador. Behandling med lågdos acetylsalicylsyra efter ett anfall som endast drabbat ett öga kan också minska risken för att ischemi uppstår i det andra ögat. För patienter som diagnostiserats med GCA kan kortisonbehandling hjälpa till att minska risken för ischemisk optikusneuropati och rädda patientens syn.
Eftersom själva ischemin oftast inte kan behandlas effektivt består vården av ischemisk optikusneuropati till stor del i att rehabilitera den nedsatta synen. Rehabiliteringen omfattar fyra centrala områden: förstoring, kontrastförbättring, bländningskontroll och hantering av synfältsbortfall. Olika hjälpmedel kan rekommenderas, exempelvis specialanpassade glasögon, förstoringsglas och solfilter. Även slutna TV-system med förstorande funktion kan användas för att förstora texter och föremål i vardagen.
Cirka 40 procent av patienterna som drabbas av ischemisk optikusneuropati får någon grad av synförbättring inom veckor eller månader efter det initiala synbortfallet. Samtidigt utvecklar cirka 20–25 procent av de patienter som endast drabbats i ett öga en ischemi i det andra öget inom tre år, vilket gör regelbundna kontroller extra viktiga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online