Hornhinnesjukdomar: Vanliga tillstånd, symtom och behandling

Trots sitt samlade namn är hornhinnesjukdomar i själva verket en hel grupp medicinska tillstånd som orsakar komplikationer i ögats hornhinna – en del av ögat som normalt är mycket motståndskraftig. Även om sjukdomarna inte alltid leder till synproblem, åtminstone inte i ett tidigt skede, utgör de flesta med tiden ett allvarligt hot mot förmågan att se ordentligt om de inte behandlas.

Hornhinnans anatomi

Hornhinnan är en böjd, genomskinlig hinna som täcker regnbågshinnan och pupillen på ögats framsida. Den består av proteiner och celler och har fem lager med olika funktioner:

• Epitelet – yttersta lagret som blockerar främmande ämnen.
• Bowmans membran – ett starkt kollagenlager.
• Stroman – ett tjockt lager av vatten och kollagen som avgör hornhinnans flexibilitet, form och styrka.
• Descemets membran – ett starkt, tunt skyddande lager som motverkar skador och infektioner.
• Endotelet – innersta tunna lagret som håller hornhinnan klar.

Hornhinnesjukdomar kan drabba vilket av dessa lager som helst och skada hornhinnans krökning. Det påverkar dess förmåga att korrekt bryta ljuset mot näthinnan längst bak i ögat, vilket resulterar i nedsatt syn.

Allergier

De flesta allergier som orsakar problem i hornhinnan beror på pollen i luften, särskilt under torrt eller varmt väder. Även vissa läkemedel, kosmetiska produkter som mascara samt användning av kontaktlinser kan ligga bakom. Typiska symtom är brännande, kliande, röda och tåriga ögon, men tillståndet kräver sällan medicinsk vård. Ögondroppar innehållande antihistamin räcker oftast för att lindra besvären.

Bindhinneinflammation (konjunktivit)

Konjunktivit, i dagligt tal kallat "rött öga", omfattar flera olika sjukdomar som ger allergiliknande symtom i bindhinnan – den vävnad som täcker ögat. Tillståndet orsakar ofta varken smärta eller synnedsättning och läker ofta av sig självt. Kvarstår besvären bör du dock söka vård, eftersom obehandlad bindhinneinflammation kan sprida sig till hornhinnan och skada den.

Horninnedystrofier

Horninnedystrofier är en grupp av mer än tjugo separata sjukdomar som kännetecknas av att ett grumlande ämne ansamlas i hornhinnan, vilket gör att synen förlorar sin klarhet. Symtom och behandling varierar kraftigt mellan de olika formerna.

Bland de vanligare tillstånden finns:

• Fuchs dystrofi – endotelcellerna försämras långsamt utan tydlig orsak.
• Herpes zoster (bältros) – en infektion orsakad av samma varicella-zostervirus som ger vattkoppor.
• Iridokornealt endotelsyndrom – hornhinnesvullnad i kombination med förändringar i regnbågshinnan och glaukom.
• Keratokonus – en progressivt uttunnande hornhinna.
• Gitterdystrofi – onormala proteinavlagringar i stroman.
• Map-Dot-Fingerprint-dystrofi – onormalheter i epitelets innersta membran.
• Oculär herpes – återkommande infektion orsakad av herpes simplex-virus.
• Pterygium – triangulära, rosa tillväxter på ögats yta.
• Stevens-Johnsons syndrom – blåsor, sår eller inflammation.

Hornhinneinfektioner

Bakterier och svampar kan tränga in i hornhinnan via flera olika vägar, till exempel när ett främmande föremål kommer in i ögat eller vid användning av kontaminerade kontaktlinser. Behandlas infektionen inte snabbt och korrekt kan den leda till en inflammation kallad keratit, vilket i värsta fall ger så pass omfattande synskador att en hornhinnetransplantation blir nödvändig.

Torra ögon

När ögat inte producerar tillräckligt med tårar för att hålla dess olika delar fuktiga och skyddade mot infektioner uppstår en sträv och obehaglig känsla. För de flesta drabbade räcker konstgjorda tårar som behandling, men vissa patienter behöver så småningom genomgå ett mindre kirurgiskt ingrepp där tårkanalerna – öppningarna i ögonlocken som låter tårarna lämna ögat – stängs för att bevara fukten.