Glaukom är en grupp ögonsjukdomar som alla kan leda till skador på synnerven i ögat. Sjukdomarna kännetecknas oftast av ett förhöjt tryck inne i ögat, som uppstår när ögonvätskan inte töms som den ska. Obehandlat glaukom kan ge nedsatt syn och i värsta fall leda till blindhet. Därför är tidig behandling avgörande för att förebygga bestående ögonskador.
Öppenvinkelglaukom är den vanligaste formen av glaukom. Det uppstår när ögonvätskan dräneras för långsamt ur ögat, vilket gör att trycket stiger successivt. Det förhöjda trycket kan med tiden skada synnerven. Eftersom sjukdomen ofta utvecklas långsamt och utan tydliga symtom upptäcks den ibland sent, vilket gör regelbundna ögonkontroller extra viktigt.
Normaltrycksglaukom, även kallat lågtrycksglaukom, uppstår trots att ögontrycket ligger inom det normala intervallet. Personer med lågt blodtryck löper störst risk att utveckla denna form. Sjukdomen påverkar främst det perifera synfältet och kan vanligtvis behandlas med läkemedel.
Vinkelblockglaukom, eller akut glaukom, inträffar när trycket inne i ögat stiger snabbt och kraftigt eftersom vätskan inte kan lämna ögat. Tillståndet kan ge röda ögon, suddig syn, illamående och intensiv smärta. Akut behandling krävs, eftersom vinkelblockglaukom kan orsaka blindhet på bara en till två dagar. Behandlingen kan omfatta både läkemedel och laserskirurgi.
Ibland föds barn med ett ögonfel som begränsar ögonvätskans dränering. Typiska symtom på medfött glaukom är ljuskänslighet samt grumliga och vattniga ögon. Barn som föds med denna form av glaukom behöver opereras för att korrigera problemet innan ögonen hinner ta skada.
Sekundärt glaukom utvecklas till följd av andra medicinska tillstånd, exempelvis grå starr (katarakt), tumörer, ögonskador eller inflammationer. En variant är pigmentglaukom, där pigment från regnbågshinnan lossnar och blockerar vätskedräneringen. Den mest allvarliga formen är neovaskulärt glaukom, som bland annat kan orsakas av diabetes. Glaukom kan också uppstå som biverkning av kortisonpreparat (kortikosteroider) som används mot ögoninflammation.
Vissa grupper löper högre risk att drabbas. Personer med afrikansk härkomst över 40 års ålder har störst risk att utveckla glaukom och är också mest utsatta för glaukomrelaterad blindhet. Risken ökar dessutom för personer över 60 år samt för de som har nära anhöriga med glaukom.
För att upptäcka tecken på glaukom genomför en ögonläkare en noggrant ögonundersökning, inklusive vidgning av pupillerna. En så kallad tonometri kan också användas för att mäta trycket inne i ögat.
Personer med hög risk att utveckla glaukom kan få ögondroppar som minskar risken betydligt. Den som redan har fått diagnosen kan ofta bromsa sjukdomsförloppet med läkemedel i form av tabletter eller ögondroppar. Medicinerna verkar antingen genom att hjälpa ögat att tömma vätska effektivare eller genom att minska mängden vätska som bildas i ögat.
Därutöver kan en laserbehandling, lasertrabekuloplastik, utföras för att vidga dräneringsöppningarna i ögats vävnad så att mer vätska kan passera. I vissa fall används konventionell kirurgi för att skapa ett helt nytt dräneringssystem för ögat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online