
Papillödem är en svullnad i synnerven där den mynnar ut i ögat, orsakad av ett förhöjt tryck inne i skallen (intrakraniellt tryck). Tillståndet drabbar nästan alltid båda ögonen samtidigt och kan utvecklas gradvis under loppet av flera veckor. Eftersom papillödem ofta tyder på ett allvarligt bakomliggande tillstånd är snabb och korrekt diagnos avgörande. Nedan beskrivs de steg som ingår i diagnostiken.
Börja med att ta reda på vilka symtom som orsakas direkt av det förhöjda intrakraniella trycket. De vanligaste är huvudvärk som förvärras vid uppvaknandet eller vid hosta. Patienten kan också drabbas av illamående och kräkningar, vilket i svåra fall kan följas av medvetslöshet och till och med bli livshotande.
Synskärpan är oftast opåverkad så länge inte papillödemet har nått ett avancerat stadium, men patienten kan uppleva att synen tillfälligt "grånar" eller att det flimrar framför ögonen. Suddig syn och inskränkta synfält kan också förekomma. Om den sjätte hjärnnerven (nervus abducens) blir påverkad kan dessutom dubbelseende uppstå.
En allmän kroppsundersökning hjälper till att utesluta andra möjliga orsaker. Förhöjt blodtryck, neurologiska sjukdomar och feber kan nämligen ge upphov till liknande symtom som de som beskrivits ovan.
För att upptäcka tidiga tecken på papillödem utförs en ögonbottenundersökning (fundusundersökning) efter pupillvidgning. Spaltlampsbiomikroskopi och direkt oftalmoskopi kan då visa en lätt svullnad i nervfibrerna, vilket betraktas som ett nyckelfynd om svullnaden döljer de fina kärl som omger synnervens utträde (de peripapillära kärlen).
I ett senare skede kommer svullnaden i nervfibrerna att dölja synnervens normala konturer, vilket gör att synnervspapillen blir kraftigt upphöjd. Den venösa stasen fortsätter att öka, och näthinnan kan få veck som kallas Paton-linjer. Vid kroniskt papillödem kan synnervspapillen även bli grå eller blek.
Då papillödem kan vara ett tecken på allvarliga tillstånd, exempelvis hjärntumörer, idiopatisk intrakraniell hypertension (IIH) eller blödningar, bör patienten remitteras snarast för bilddiagnostik med datortomografi (DT) eller magnetresonanstomografi (MR). I vissa fall kompletteras utredningen med lumbalpunktion för att mäta trycket i ryggmärgskanalen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online