Optikusneuropati är ett samlingsnamn för alla tillstånd som orsakar nedsatt funktion i synnerven. Nerven är särskilt känslig för tryck där den omges av ben, vilket innebär att kompressiv optikusneuropati kan utvecklas gradvis utan tydliga symtom i början. Den här guiden beskriver hur tillståndet diagnostiseras – från patientens sjukdomshistoria till laboratorieprov.
Kompressiv optikusneuropati kännetecknas av en långsam, progredierande synförsämring som ofta åtföljs av en pupilldefekt och ibland ett centralt skotom – en fläck i mitten av synfältet. Besvären kan vara diffusa och upptäckas först vid en rutinmässig synkontroll, eller först när det ena ögat helt tappar synfunktionen.
Patienter med kompressiv optikusneuropati kan uppleva att färger verkar mattare och att omgivningen har förlorat ljusstyrka. En inskränkning av synfältet är också vanlig. Personer i patientens närhet kan dessutom ha lagt märke till att det drabbade ögat ser mer utstående ut.
Vid refraktionstestning visas vanligtvis en nedsatt synskärpa, och det kan finnas en förskjutning mot långsynthet (hyperopi). Nedsatt perifert seende kan upptäckas med ett stenopeiskt test, medan färgseendet prövas med Ishiharas färgtavlor.
Låt patienten fokusera på ett avlägset föremål i ett svagt upplyst rum. Belys därefter ögonen växelvis med ett starkt, fokuserat ljus i cirka tre sekunder vardera. Det drabbade ögat kan vidga sig eller uppvisa andra onormala reaktioner, vilket kan tyda på en relativ afferent pupilldefekt.
För att fastställa orsaken till kompressiv optikusneuropati kan blodprov behövas. Testa sköldkörtelfunktionen om en tyreoid oftalmopati misstänks, eftersom sköldkörtelsjukdom kan orsaka tryck bakom ögat. Ett förhöjt värde av angiotensinkonverterande enzym (ACE) kan indikera sarkoidos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online