
För att ett föremål ska kunna uppfattas tydligt måste den bild som ögat formar falla på näthinnan (retina). Näthinnan är ett tunt, känsligt lager av vävnad som klär ögats baksida och fungerar ungefär som sensorn i en kamera – här fångas ljuset upp och omvandlas till nervsignaler.
Näthinnan innehåller specialiserade fotoreceptorceller som kallas stavar och tappar. Stavarna gör det möjligt för oss att se i svagt ljus och uppfatta rörelser, medan tapparna ansvarar för färgseendet och förmågan att se detaljer. När ljuset träffar dessa celler omvandlas det till elektriska signaler som leds via synnerven vidare till hjärnans synbark. Hjärnan tolkar sedan signalerna som en sammanhängande visuell bild.
Mitt på näthinnan finns en liten fördjupning som kallas gula fläcken (fovea centralis). Här är tätheten av tappar som störst, och det är hit ögats lins och hornhinna fokuserar ljuset när vi riktar blicken mot något med full uppmärksamhet. För att läsa, känna igen ansikten eller utföra precisionsarbete är det alltså gula fläcken som spelar den största rollen.
Om ljuset fokuseras framför eller bakom näthinnan i stället för exakt på dess yta blir synen suddig. Detta ligger bakom vanliga synfel som närsynthet (myopi) och översynthet (hyperopi), vilka oftast kan korrigeras med glasögon, kontaktlinser eller laserbehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online