
När ögat fokuserar på ett föremål som befinner sig nära, aktiveras en process som kallas ackommodation. Denna process gör att ögat kan avbilda föremålet skarpt på näthinnan.
Vid seende på nära håll drar ciliärmusklerna ihop sig. Detta medför att zonfibrerna – även kallade upphängningsligament – slappnar av. När spänningen i zonfibrerna minskar kan linsen, tack vare sin naturliga elasticitet, anta en mer kupig och rundad form.
Den ökade krökningen gör att linsen bryter ljuset starkare, vilket behövs för att fokusera ljusstrålarna från närliggande objekt exakt på näthinnan. Utan denna anpassning skulle närbilden uppfattas suddig.
Vid seende på långt håll sker istället det motsatta: ciliärmuskeln slappnar av, zonfibrerna dras åt och linsen plattas ut till en tunnare form med svagare brytkraft.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online