
I fullständigt eller nästan fullständigt mörker, när mängden ljus som når näthinnan är mycket låg eller helt obefintlig, blir ögats tappar inaktiva. Tapparna är de sinnes celler som ansvarar för vår färguppfattning, och de fungerar som bäst i ljusa och välbelysta miljöer. Varje typ av tapp är känslig för ett visst våglängdsområde av ljuset, vilket är vad som gör att vi kan skilja mellan olika färger.
Stavarna i näthinnan är däremot betydligt mer ljuskänsliga än tapparna och fungerar effektivt även i dämpade eller mörka miljöer. Priset för denna höga känslighet är att stavarna inte kan uppfatta färger alls – de registrerar bara ljusets intensitet.
När ljusnivån sjunker tillräckligt mycket är det därför enbart stavarna som är verksamma. Färguppfattningen går då förlorad, och omgivningen framstår i stället som en bild i gråskala – allt ser grått, färglöst och ibland ganska okonturerat ut.
Värt att veta är att anpassningen till mörker inte sker ögonblickligen. Det kan ta upp till 20–30 minuter innan stavarna nått sin fulla känslighet efter att du flyttat dig från ett ljust rum till ett mörkt. Därför känns det extra svart och färglöst direkt när ljuset släcks, men gradvis blir kontrasterna tydligare – även om färgerna ändå aldrig kommer tillbaka i riktigt mörker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online