Ackommodation är den process genom vilken ögat anpassar sin optiska styrka för att kunna hålla ett skarpt fokus på föremål på olika avstånd. I centrum för denna process står de ciliära musklerna, som sitter i ciliarkroppen bakom regnbågshinnan, samt ögonlinsens unika förmåga att ändra form.
När de ciliära musklerna slappnar av spänner sig zonulatrådarna som håller fast linsen, och linsen antar sin normala, relativt tillplattade form. Denna form är idealisk för att bryta ljus från avlägsna föremål så att det fokuseras exakt på näthinnan, vilket ger en skarp bild av det som är långt borta.
För att kunna fokusera på föremål nära ögat drar sig de ciliära musklerna samman. Sammandragningen minskar spänningen i zonulatrådarna, vilket gör att linsen – tack vare sin naturliga elasticitet – blir mer rundad och buktigare. Den ökade krökningen gör att linsen kan bryta ljusstrålarna från närliggande föremål starkare, så att även dessa fokuseras korrekt på näthinnan och avbildas tydligt.
Möjligheten att ändra linsens form beror på linskapselns elasticitet. Linskapseln är en tunn, flexibel hinna som omger linsen helt. Eftersom de ciliära musklerna är fästa vid kapseln via zonulatrådar, kan musklerna genom att dra ihop sig och slappna av kontinuerligt justera spänningen i systemet – och därmed styra linsens krökning med stor precision.
Tack vare ackommodationen kan vi se skarpt både på långt håll och på nära håll, utan att behöva tänka på det. Det är en grundläggande fysiologisk funktion som låter oss läsa, köra bil, arbeta vid datorn och röra oss tryggt i vår omgivning. Med stigande ålder förlorar dock linsen successivt sin elasticitet, vilket leder till ålderssynthet (presbyopi) – därför behöver många börja använda läsglasögon från omkring 45-årsåldern.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online