Diagnostiskt positionstest för ögon (DPT): vad det är och hur det utförs

Vad är det diagnostiska positionstestet?

Det diagnostiska positionstestet (DPT – Diagnostic Positions Test) är en serie ögonrörelser som används för att bedöma funktionen hos de oculomotoriska nerverna, det vill säga nerverna som styr ögonens rörelser. Skador på dessa nerver kan orsaka problem med ögonrörligheten, exempelvis dubbelseende, nystagmus eller ptos.

Under testet uppmanas patienten att titta i olika riktningar medan undersökaren iakttar ögonens rörelser. Undersökaren letar efter avvikelser såsom:

• Nystagmus: snabba, ofrivilliga ögonrörelser som kan vara horisontella, vertikala eller roterande.
• Ptos: hängande övre ögonlock.
• Strabismus: felställning av ögonen, där de inte är riktade åt samma håll.
• Dubbelseende (diplopi): att patienten ser ett föremål dubbelt.

DPT är ett enkelt och snabbt test som kan hjälpa till att diagnostisera problem med de oculomotoriska nerverna. Det utförs ofta tillsammans med andra undersökningar, exempelvis täckningstestet (cover test) och spaltlampsexamination.

Hur utförs testet?

Undersökaren använder vanligtvis en ficklampa eller en penna som patienten får följa med blicken, samtidigt som ögonens rörelser observeras noggrant. Patienten uppmanas att titta i följande åtta riktningar:

• Rakt upp
• Rakt ner
• Åt höger
• Åt vänster
• Upp åt höger
• Upp åt vänster
• Ner åt höger
• Ner åt vänster

I varje position bedömer undersökaren om ögonen rör sig smidigt, samordnat och fullständigt, samt om patienten upplever något obehag eller dubbelseende.

Möjliga resultat

Resultatet av DPT kan vara:

• Normalt: Ögonen rör sig smidigt och korrekt i alla riktningar utan begränsningar eller avvikelser.
• Onormalt: Ögonen rör sig inte smidigt eller korrekt i alla riktningar, vilket kan tyda på en skada eller dysfunktion i de oculomotoriska nerverna.

Undersökaren tolkar alltid resultaten i ljuset av patientens symtom och övriga fynd från ögonundersökningen.

Begränsningar med testet

Trots att DPT är enkelt och snabbt har det vissa begränsningar. Testet kan inte upptäcka alla problem med de oculomotoriska nerverna. Till exempel kan DPT inte påvisa störningar i ögonens konvergensförmåga eller i pupillreflexerna.

Om resultatet är onormalt kan undersökaren beställa ytterligare utredningar, exempelvis magnetresonanstomografi (MRI) eller elektromyografi (EMG), för att mer detaljerat utvärdera nervernas funktion och fastställa orsaken till besvären.