Att födas utan ett öga (medfödd anoftalmi) eller att förlora ett öga senare i livet (förvärvad anoftalmi) kan få betydande konsekvenser för vardagen. I den här artikeln går vi igenom vad som faktiskt händer med synen, kroppen och psyket när en person saknar ett öga – samt vilka hjälpmedel och rehabiliteringsinsatser som finns tillgängliga.
Förmågan att uppfatta djup och se tredimensionellt försämras avsevärt. Det blir därmed svårare att bedöma avstånd korrekt, vilket kan påverka allt från att hälla upp en kopp kaffe till att köra bil.
Synfältet minskar markant när ett öga saknas. Personens totala bild av omgivningen blir smalare, och delar av sidovyerna försvinner helt.
På den sida där ögat saknas elimineras det perifera seendet helt. Det innebär en ökad risk för olyckor, sammanstötningar och svårigheter att ta sig fram i trängsel eller komplexa miljöer, eftersom föremål och personer kan dyka upp oväntat från döda vinkeln.
Att sakna ett öga kan leda till svårigheter att kontrollera rörelserna i det kvarvarande ögat. Detta kan ge upphov till ofrivilliga ögonrörelser, så kallad nystagmus, vilket ytterligare kan påverka synskärpan.
Utan binokulärt seende påverkas både balans och orienteringsförmåga. Aktiviteter som att gå i trappor, gå på ojämnt underlag eller röra sig i nya miljöer blir mer krävande och kan upplevas som osäkra.
Stereopsis – förmågan att se djup tack vare att båda ögonen samarbetar – försvinner. Det gör det svårt att avgöra exakta avstånd och att bedöma hur objekt förhåller sig till varandra i rummet.
Att förlora ett öga kan påverka självkänslan och bilden av sin egen kropp, särskilt hos personer som upplever stigma eller negativa reaktioner från omgivningen.
Rädslan för att bli stirrad på eller behandlad annorlunda kan skapa oro i sociala situationer. Många beskriver en känsla av att vara mer iakttagen än andra, vilket kan leda till återhållsamhet och social undvikande.
Ögonen spelar en central roll i hur vi uttrycker känslor. När ett öga saknas kan det bli svårare för andra att avläsa ansiktets känslosignaler, vilket ibland skapar missförstånd i kommunikationen.
Ett konstgjort öga, en så kallad protes, kan användas i kosmetiskt syfte för att återställa utseendet av ögonhålan. Moderna proteser är individuellt anpassade och kan se mycket verklighetstrogna ut.
Specialglasögon, kikarsikten och andra lågvisionshjälpmedel kan hjälpa till att optimera det kvarvarande seendet i det friska ögat och underlätta aktiviteter som läsning och fjärrseende.
Orienterings- och rörelseträning, synträning samt psykologiskt stöd kan vara värdefullt för att hantera både de praktiska och känslomässiga utmaningarna som synförlusten medför. Kontakt med synpedagoger och patientorganisationer kan dessutom ge värdefulla råd och gemenskap.
Det är viktigt att komma ihåg att människor som är blinda eller har nedsatt syn ofta anpassar sig på imponerande sätt. Genom olika strategier, träning och tekniska hjälpmedel lär sig många att kompensera för sin synnedsättning och leva ett aktivt och självständigt liv. Hur stor påverkan blir beror dock på individuella omständigheter, tidpunkten för synförlusten samt vilket stöd och vilka resurser som finns tillgängliga i omgivningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online