Pupillernas förmåga att vidgas och dras ihop styrs av ett komplext samspel mellan nerver, muskler och olika delar av kroppen. När pupillerna inte reagerar som de ska, eller inte vidgas ordentligt, kan det finnas flera möjliga förklaringar. Här går vi igenom de vanligaste orsakerna.
Vissa läkemedel kan påverka pupillernas storlek. Antihistaminer och vissa antidepressiva läkemedel är exempel på preparat som kan göra att pupillerna dras ihop och därmed hindras från att vidgas normalt.
Neurologiska tillstånd, såsom Horners syndrom eller pares i den tredje hjärnnerven, kan påverka nerverna som styr pupillvidgningen. Detta kan leda till att pupillerna förblir onormalt små eller vidgade.
Vissa ögonrelaterade tillstånd kan också störa pupillens funktion. Uveit, en inflammation inne i ögat, samt glaukom (grön starr) är två exempel på sjukdomar som kan påverka hur pupillerna reagerar på ljus.
Tillstånd som påverkar centrala nervsystemet, exempelvis hjärntumörer eller stroke, kan skada de nervbanor som kontrollerar pupillvidgningen och därmed ge onormala pupillreaktioner.
Trauma mot ögat, till exempel ett kraftigt slag, kan skada de strukturer som behövs för att pupillen ska kunna vidgas. Detta kan ge varaktiga förändringar i pupillens storlek och reaktivitet.
Diabetisk neuropati, alltså nervskador orsakade av diabetes, kan påverka nerverna som styr pupillerna. Detta kan leda till onormala pupillreaktioner och nedsatt förmåga att vidga sig.
Vissa medfödda genetiska avvikelser, såsom kongenitala pupillanomalier, kan göra att pupillerna är permanent vidgade eller sammandragna från födseln.
Om du upptäcker förändringar i dina pupillers storlek eller reaktivitet – till exempel att de inte reagerar på ljus, är ojämstora eller har förändrats plötsligt – är det viktigt att kontakta en ögonläkare. En noggrann undersökning kan avgöra den bakomliggande orsaken och säkerställa att du får rätt behandling i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online