Sedan 2002 har hormonersättningsterapi omgivits av kontroverser, sedan Women's Health Initiative väckte farhågor om allvarliga biverkningar som stroke och bröstcancer. Bioidentiska hormoner, som funnits tillgängliga i cirka 15 år, har nu hamnat i fokus som ett möjligt säkrare alternativ till syntetiska hormoner.
Bioidentiska hormoner framställs från växter och är utvecklade för att ha exakt samma molekylära struktur som kroppens egna hormoner. De marknadsförs ofta som ett mer naturligt alternativ än syntetiska hormoner. Vissa bioidentiska hormoner finns som kommersiellt producerade preparat, men de tillverkas ofta individuellt av en apotekare (s.k. compounding), så att dosen av varje hormon kan skräddarsys efter den enskilda patientens behov.
Behovet av hormoner efter en hysterektomi beror på skälet till operationen och vilken typ av ingrepp som utförts. Att livmodern tas bort innebär att klimakteriet inträder, men det påverkar i sig inte hormonproduktionen. Behovet av hormonersättning bedöms utifrån när klimakteriebesvären uppstår och hur besvärande de är.
Om en radikal hysterektomi utförs tas dock även äggstockarna bort. Eftersom äggstockarna producerar östrogen och progesteron kan hormonersättning då bli nödvändig. Om hysterektomin gjordes på grund av cancer beror den fortsatta hormonbehandlingen på cancertyp och huruvida sjukdomen spridit sig. Vid exempelvis spridd endometriecancer kan hormoner ibland användas för att bromsa tumörtillväxten.
Om hormonersättning förskrivs efter en hysterektomi diskuteras valet mellan bioidentiska och syntetiska hormoner mellan patient och läkare. Enligt gängse medicinska riktlinjer är bioidentiska hormoner dock inte förstahandsvalet.
Det största problemet kring bioidentiska hormoner är att det saknas välkontrollerade kliniska prövningar. Argumentet att naturliga hormoner automatiskt skulle vara säkrare låter logiskt, men det har aldrig bevisats enligt samma rigorösa krav som gäller för konventionella läkemedel. En studie av 50 kvinnor i klimakteriet, presenterad vid 2006 års kongress för American Association of Naturopathic Physicians, visade att 82 procent av de östrogenrelaterade och 74 procent av de progesteronrelaterade besvären förbättrades vid behandling med bioidentiska hormoner. Studien visar därmed på effekt, men den var begränsad i omfattning och biverkningsfrågan belystes inte.
Under flera år har forskare vid ett flertal universitetssjukhus granskat den forskning som finns om bioidentiska hormoner. År 2006 återutgav Endocrine Society sitt policyuttalande, som därefter antogs av American Medical Association. I februari 2009 upprepade American College of Obstetricians and Gynecologists sin ståndpunkt. Samtliga rapporter och uttalanden slår fast att det saknas vetenskapligt underlag som styrker fördelarna eller säkerheten hos bioidentiska hormoner.
Samtidigt finns röster som hävdar motsatsen. Dr. C.W. Randolph Jr., medicinsk chef för Natural Hormone Institute, har anfört att nyare medicinsk forskning och kliniska studier bekräftar säkerheten och effekten av bioidentisk hormonersättningsterapi. I mars 2009 publicerade Holtorf Medical Group en genomgång av medicinsk litteratur i tidskriften Postgraduate Medical Journal. Enligt Dr. Holtorf visar litteraturen att bioidentisk hormonersättningsterapi är mycket effektiv och snarare minskar än ökar risken för bröstcancer och hjärt-kärlsjukdom.
En klinisk prövning inleddes vid Mayo Clinic i mars 2009. Klinikens enhet för kvinnohälsa, i samarbete med institutionerna för endokrinologi, komplementär medicin och laboratoriemedicin, skulle undersöka säkerheten och effekten av individanpassad, bioidentisk hormonterapi. Resultaten från sådana studier kan bli avgörande för hur bioidentiska hormoner bedöms inom sjukvården framöver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online