Bakteriell vaginos är en av de vanligaste vaginala infektionerna hos kvinnor i fertil ålder. Många kvinnor har inga symtom alls, medan andra drabbas av besvärande besvär och långvariga effekter. Det är viktigt att söka vård för en korrekt diagnos och att genomföra den ordinerade behandlingen. Eftersom återfall är vanliga rekommenderas även uppföljningsbesök hos läkare.
Bakteriell vaginos uppstår när den naturliga bakteriebalansen i slidan störs, vilket leder till en överväxt av skadliga bakterier. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är det den vanligaste vaginala infektionen bland kvinnor i barnafödande ålder.
Det typiska symtomet är ett tunt, vattnigt flytning som är vit till gråaktig i färgen. Flytningen har ofta en obehaglig lukt som beskrivs som "fiskliknande", och lukten blir vanligtvis mer påtaglig efter samlag. Vissa kvinnor upplever också klåda i och runt slidan eller en svidande känns vid urinering. Andra har däremot inga symtom alls, vilket gör att infektionen kan gå obemärkt förbi.
Orsakerna till bakteriell vaginos är inte helt klarlagda, men överväxten av vissa bakterier i slidan anses vara den utlösande faktorn. Tvättning av slidan invändigt (så kallad duschning) kan spela en roll, eftersom det kan rubba slidans normala pH-värde och ge skadliga bakterier möjlighet att ta över. Flera eller nya sexpartners kan också vara en bidragande faktor, även om kvinnor som inte haft samlag också kan drabbas av infektionen.
Läkaren börjar oftast med frågor om sjukdomshistoria, sexliv och aktuella symtom. En gynekologisk undersökning kan göras för att utesluta andra orsaker, exempelvis klamydia eller andra sexuellt överförbara infektioner. Flytningen undersöks sedan i mikroskop för att utesluta andra vaginala infektioner och för att leta efter så kallade "clue cells" – ledceller som är det mest tillförlitliga tecknet vid diagnos av bakteriell vaginos. Ett vaginalt pH-värde över 4,5 samt avsaknad av laktobaciller, de normala mjölksyrabakterierna i slidan, är ytterligare indikatorer på infektionen.
Behandlingen består vanligtvis av antibiotika i tablettform eller som vaginal gel. Metronidazol (Flagyl) är den mest använda tablettbehandlingen och trots möjliga biverkningar den mest effektiva. Alternativt finns metronidazolgel (Metrogel) eller klindamycinkräm (Cleocin) som appliceras i slidan. De vaginala behandlingarna orsakar sällan obehagliga biverkningar, även svampinfektioner har rapporterats i vissa fall.
Bakteriell vaginos kan orsaka komplikationer under graviditet, såsom infektion i fostervattnet, för tidig födsel eller livmoderinflammation. Trots detta rekommenderas inte rutinmässig screening av alla gravida, eftersom behandling av symtomfria kvinnor inte visats minska det totala antalet för tidiga födslar. Kvinnor som tidigare fött för tidigt kan dock ha nytta av regelbundna kontroller.
Bakterierna kan även spridas till livmodern och äggledarna, vilket kallas bäckeninflammation (pelvic inflammatory disease). Om detta lämnas obehandlat ökar risken för utomkvedshavandeskap och infertilitet. Därför är tidig diagnos och behandling av bakteriell vaginos viktig för kvinnor i alla åldrar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online