Vad orsakar fläckvis skallighet? Orsaker och behandling vid alopecia areata

Fläckvis skallighet är en ovanlig och gåtfull form av håravfall, men den är jämförelsevis mindre allvarlig än många andra besläktade tillstånd. Här går vi igenom de möjliga orsakerna bakom tillståndet samt vilka behandlingsalternativ som finns.

Vad är fläckvis skallighet?

Fläckvis skallighet, även känt under namnet alopecia areata, är ett tillstånd som kännetecknas av att kalfläckar utvecklas på hårbotten. Det drabbar mellan 0,1 och 0,2 procent av befolkningen och förekommer hos både män och kvinnor, dock betydligt oftare hos kvinnor.

Den autoimmuna teorin

Man vet inte exakt vad som orsakar fläckvis skallighet, men en av de mest spridda teorierna är att det handlar om en autoimmun sjukdom, ibland beskriven som en slags självallergi. Enligt teorin attackerar kroppens lymfocyter – vita blodkroppar som ingår i immunförsvaret – hårfolliklarna, vilket gör att håret lossnar och faller av.

Den autoimmuna teorin stöds av flera observationer:

• Hårbottensbiopsier (mikroskopiska undersökningar av den drabbade huden) visar att hårfolliklarna hos drabbade patienter är omgivna av stora mängder lymfocyter. Dessa celler deltar normalt i immunreaktioner och antas därför angripa hårfolliklarna.
• Samsjuklighet: Fläckvis skallighet är ofta förknippad med andra sjukdomar som misstänks ha ett autoimmunt samband, exempelvis vitiligo (mjölkvita fläckar som beror på förlust av hudens pigment), tyreoideajukdom, Addisons sjukdom, perniciös anemi och diabetes.
• Behandlingseffekt: Vissa behandlingar som dämpar immunförsvaret verkar dessutom ha god effekt mot tillståndet.

Känslomässig stress

En annan teori hävdar att stark känslomässig stress kan utlösa tillståndet, och det finns viss historisk dokumentation som talar för detta. Enligt uppgift blev håret hos både sir Thomas More (1478–1535) och drottning Marie Antoinette (1755–1793) vitt på mycket kort tid strax före deras avrättningar. Detta tros kunna förklaras som ett sällsynt utlopp av fläckvis skallighet, där det pigmenterade håret faller av medan det vita håret blir kvar – vilket skapar den välkända effekten av att "bli gråhårig över en natt".

Risken för utveckling till andra former av håravfall

Ibland, särskilt i tidiga skeden, benämns tillståndet som fläckvist håravfall, och det finns alltid en risk att det utvecklas till en mer omfattande form. Tillståndet kan sprida sig till hela hårbotten (alopecia totalis) eller till hela överhuden – hudens yttersta lager (alopecia universalis).

Behandling

Fläckvis skallighet ger oftast inga andra symtom än själva håravfallet, och tillståndet är i regel övergående. I de flesta fall växer håret tillbaka i de kalfläckade områdena inom sex månader till ett år. Om håravfallet fortskrider kan patienten i sällsynta fall erbjudas steroidinjektioner eller läkemedel som används mot manligt mönsterhåravfall (androgen alopeci), exempelvis minoxidil (Rogaine) eller finasterid (Propecia).

Tillståndet är dock oförutsägbart, och det är inte ovanligt att det återkommer efter att håret vuxit ut igen. I vissa fall kan det pågå i många år, med viss återväxt i ett område samtidigt som nya fläckar uppstår i andra delar av hårbotten. När håret börjar växa tillbaka är det först fint och dunigt, innan det så småningom återfår det mesta eller hela sin normala färg och textur.